(Haliaetus albicilla)
Kännetecken: Vår största rovfågel. Den gamla fågeln mörkbrun undertill, ryggsidan ljusare och brokigare, näbben är gul och stjärten vit. Ungfågeln är mörkbrun, undertill rostbrun med svarta strimmor, stjärtfjädrarna i mitten vita och bruna i kanterna, näbben mörk. Under senare år blir fågeln vitbrokig innan den först sitt femte år får vuxendräkt. I flykten syns de raka breda vingarna, vars spetsar är glesa, samt den kilformade stjärten (hos unga längre än hos äldre).
Övrigt: Fridlyst.
(Aquila chrysaetos)
Kännetecken: Stor rovfågel. Den gamla fågeln brunbrokig, nackfjädrarna gula eller rödbruna, stjärten brungrå med mörka tvärstrimmor, i stjärtspetsen en mörk tvärbård, på vingens översida en svag ljus fläck. Ungfågeln har vit stjärt med svart kantbård, på vingens över- och undersida finns ett tydligt vitt fält, nackfjädrarna är gulbruna, i övrigt är ungfågeln mörkbrun. Håller i glidflykt vingen snett uppåt, havsörnens vingar hålls vågrätt eller något lägre. Vingarnas bakkant är svagt s-formad. Kungsörnen är mera harmonisk i flykten än havsörnen.
Övrigt: Fridlyst.
(Circus cyaneus)
Kännetecken: Hanen blågrå, buken och övre delen av baken vita, vingspetsarna svarta. Honan brunbrokig, stjärten tvärstrimmig och övre delen av baken vit. Ungfågeln liknar honan. I samtliga dräkter skiljer den vita övre delen av baken blå kärrhök från brun kärrhök.
Övrigt: Fridlyst.
(Circus aeruginosus)
Kännetecken: Kan förväxlas med blå kärrhök. Hanen brun eller brunbrokig, vingspetsarna svarta, vingpennorna och stjärten grå, vingens täckfjädrar på översidan bruna. Honan mörkbrun, men strupen, hjässan och vingens framkant ljusa. Ungfågeln har gulvita strimmor enbart på huvudet, i övrigt är den mörkbrun. Påträffas vid näringsrika fågelsjöar. Hökarnas (och ugglornas) flykt har i allmänhet ett glidmoment, så man kan se skillnaden på hökar och andfåglar även i skymningen.
Övrigt: Fridlyst.
(Pernis apivorus)
Kännetecken: Påminner om ormvråken, men huvudet är mindre och framskjutet i flykten. Vingens bakkant svagt s-formad, ormvråkens vingbakkant är rakare. Rikligt med färgvariationer liksom hos ormvråken och fjällvråken; de brokiga ungfåglarna påminner mycket om varandra. Förekommer i landets södra del. Gömmer sig mera än ormvråken.
Övrigt: Fridlyst.
(Buteo lagopus)
Kännetecken: Påminner om ormvråken. Skiljer sig genom den vita stjärten med mörk kant, den mörka fläcken vid vingleden samt bukens breda mörka tvärstrimma. Färgsättningen varierar dock mycket. Häckar i Lappland.
Övrigt: Fridlyst.
(Buteo buteo)
Kännetecken: Skiljs säkrast från fjällvråken och bivråken på stjärten; den bruna stjärten har mörka tvärstrimmor (fjällvråken har en kantbård). Bivråkens stjärt är längre och mera rundad till formen. Ormvråken allmän i hela landet, saknas i fjällområdena.
Övrigt: Fridlyst.
(Pandion haliaetus)
Kännetecken: Efter örnarna den största rovfågeln i Finland. Buksidan vit, på bröstet ett brunt bälte. Det vita huvudet har en brun strimma som går via ögat till nacken. Ryggsidan brun. Ungfåglarna har ljusa fjällmönster på ryggen. Stjärten har rak kant och tvärstrimmor. Påminner i flykten om en mås, vingarna är böjda i vinkel, i glidflygning är vingspetsarna nedböjda. Vingens framsida är vit och vid vingleden finns en mörk fläck.
Övrigt: Fridlyst.
(Falco peregrinus)
Kännetecken: Något mindre än jaktfalken. Stjärten kort, vingarna långa, spetsiga i toppen och breda vid roten. Den gamla fågeln är blågrå-svart ovanpå, ljus undertill och har tvärstrimmor, krävan lyser vit. Den breda svarta mustaschstrimman avtecknar sig skarpt mot den vita strupen och de vita kinderna. Flykten kraftig, fäller sig mycket snabbt ner på bytet. Lidit av miljögifter och stammen hotas av utrotning.
Övrigt: Fridlyst.
(Falco rusticoso)
Kännetecken: Den största ädelfalken. Stjärten längre än hos pilgrimsfalken, vingarna är långa, raka och breda samt med trubbigare ändar än hos pilgrimsfalken. Mustaschstrimman inte lika tydlig som hos pilgrimsfalken. Det allmänna intrycket ljusare än pilgrimsfalkens, skillnaden i ton mellan över- och undersida inte skarp. Skiljer sig från duvhöken genom de mot spetsarna avsmalnande långa vingarna (duvhökens vingar är kortare och bakkanten svagt s-formad).
Övrigt: Fridlyst.
(Accipiter nisus)
Kännetecken: Mindre än kråkan. Påminner om duvhöken, men flyger lättare med snabbare och otåligare vingslag än duvhöken. Ungfågeln har på undersidan breda bruna tvärränder och fläckar på bröstet.
Övrigt: Fridlyst.
(Accipiter gentilis)
Kännetecken: Honan avsevärt större än en kråka, hanen ungefär av en kråkas storlek. Stjärten lång, vingarna breda och korta. Flyger med kraftiga vingslag och glider emellanåt. Vingslagen tyngre än hos sparvhöken och kroppsbyggnaden kraftigare. Ungfågelns buk har längsgående strimmor.
Övrigt: Fridlyst.