(Sterna paradisaea)
Kännetecken: Kan förväxlas med fisktärnan. Huvudet är smäckrare, halsen kortare, benen kortare och den kluvna stjärten längre än hos fisktärnan. Vingarna är genomskinliga underifrån (bara delvis hos fisktärnan) och i vingspetsen kan en smal mörk bakkant skönjas. Flykten är flytande och lättare än hos fisktärnan. Stjärten verkar i flykten spetsigare jämfört med fisktärnans kortare och bredare stjärt.
Övrigt: Fridlyst.
(Sterna hirundo)
Kännetecken: Mindre än skrattmåsen. Vingarna spetsigare och fågeln smäckrare än skrattmåsen. Fågeln grå på ovansidan, vit på undersidan, hjässan svart. Näbben mörkt orangeröd med svart spets (hos den rödnäbbade tärnan är den blodröd och sällan svart i spetsen). Huvudet är kraftigare, halsen längre, benen längre och den kluvna stjärten kortare än hos den rödnäbbade tärnan. De yttre vingpennorna är nästan alltid mörkare än de inre, både ovan och undertill. Häckar allmänt i hela landet, förutom i nordligaste Lappland.
Övrigt: Fridlyst.
(Sterna caspia)
Kännetecken: Nästan lika stor som gråtruten, som den kan förväxlas med. På huvudet en svart hatt. Den stora röda näbben syns långt. Långa vingar, som under spetsen har svarta kilar. Vingens ovansida grå. Stjärten är kort och kluven. Vingslagen är måslikt långsamma, men skräntärnan flyger jämnare. Ungfåglarna har ljusa ben (vuxna svarta) och orangefärgad näbb med mörk spets samt brokig hjässa. En ytterskärens art som häckar i samhällen eller enskilt på kobbarna.
Övrigt: Fridlyst.
(Larus minutus)
Kännetecken: Betydligt mindre än skrattmåsen. Undertill är vingarna svarta, så övre sidan enfärgat gråa. Huvudet är svart. Häckar fåtaligt i kolonier vid näringsrika sjöar i Södra- och Östra-Finland.
Övrigt: Fridlyst.
(Larus ridibundus)
Kännetecken: Småväxt mås, som har chokladbrunt huvud. Den vuxna fågelns näbb och ben mörkröda. Vingspetsen svart. Ovanpå vingen ett vitt triangelformat fält, som också de unga fåglarna har. Undertill på vingen finns i spetsen ett brett mörkt fält. Hos den fridlysta och i övrigt likadana dvärgmåsen är vingen svart undertill med undantag av den vita bakkanten och vingspetsarna är rundare. Den unga skrattmåsens ryggsida är kanelbrun, men färgen ändras på vintern till grå, i spetsen på den vita stjärten finns en svart kantbård. Den vuxna och den unga fågelns vinterdräkt har vitt huvud, men vid örat finns en mörk fläck. Häckar i samhällen, där det finns andra sjöfåglar, tärnor och dvärgmåsar. Mycket allmän.
Övrigt: Fridlyst.
(Larus canus)
Kännetecken: Ser ut som gråtruten, men smäckrare och avsevärt mindre. Huvudet är rundare och näbben spädare än hos gråtruten. Näbben gulgrön (inga röda fläckar) liksom fötterna. Ögonen mörka. Vingspetsarna svarta, men i spetsen en vit fläck som är större än den hos gråtruten (den sällsynta fridlysta dvärgmåsen, som liknar fiskmåsen, har helt svarta vingspetsar). Flygstilen inte som gråtrutens, vingslagen snabbare och kraftigare. Den unga fiskmåsens rygg gråbrun eller grå och på den ljusa stjärten en klart avgränsad svart kantbård. Häckar parvis eller i samhällen i sjö- och havsområden i hela Finland.
Övrigt: Fridlyst.
(Larus argentatus)
Kännetecken: Mindre än havstruten, men något större än silltruten. Den vuxna fågelns rygg och vingovansida gråa. Fötterna köttfärgade eller gulskiftande. Vingspetsarna svarta som hos den fridlysta silltruten, men gråtruten är större, näbben kraftigare, undernäbben rödfläckig vid toppen och vingslagen är långsammare hos gråtruten. Ögat är gult (hos fiskmåsen mörkt), huvudet tyngre och kantigare samt halsen längre än hos fiskmåsar. I flykten är vingens undersida ljusare jämfört med vuxna havs- och silltrutar. Ungfåglarna är grumligt askgråbruna, på stjärten kan urskiljas ett mörkt, brett kantbälte som omarkerat gränsar till stjärtroten. Hos unga havstrutar är bältet tydligare avgränsat; hos unga silltrutar är stjärtens spets brett mörk och skillnaden tydligast till övriga delen av stjärten. Den unga gråtrutens inre handpennor är ljusare än de yttre liksom hos havstruten; hos den unga silltruten är alla handpennor enhetligt brunsvarta. Gråtruten häckar i samhällen i havet, vid insjöar samt skoglösa kärr. Ställvis skadlig då den äter sjöfåglarnas ägg och ungar.
Övrigt: Fridlyst i Norra Österbottens, Kajanalands och Lapplands landskap 1.5–31.7, i Norra Savolax och Norra Karelens landskap 1.4–31.7 och i övriga delar av landet 10.3–31.7. Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på bevarandet av artens gynnsamma skyddsnivå kan Finlands viltcentral bevilja dispens för fångst eller dödande av fredade fåglar. Gråtrutskolonier är fridlysta hela året.
(Larus fuscus)
Kännetecken: Mörk rygg och mörk vingovansida.På den svarta vingspetsen en vit fläck; på havstrutens vingspets mera vitt. Vingtopparna är spetsigare än hos havstruten. Andra skillnader; mindre än havstruten, svartare rygg och vingovansidor, smalare och spetsigare vingar, smalare gul näbb. Vingundersidans mörka bakkant är skarpare avgränsad och svartare än hos havstruten. Svårare att skilja en ung silltrut från havstrut. Den unga silltrutens samtliga vingpennor är enhetligt mörkbruna. Det allmänna intrycket av en ung silltrut mörkare och färgtonerna skarpare än hos havs- och gråtrut. Stammen har gått kraftigt tillbaka. Ogynnsamma förändringar i miljön den troligaste orsaken.
Övrigt: Fridlyst.
(Larus marinus)
Kännetecken: Den största måsfågeln i Finland. Påminner om den fridlysta silltruten. Den vuxna fågelns rygg och vingarnas ovansidor mörkt gråsvarta, hos silltruten motsvarande delar svartare. Skiljer sig frånn silltruten genom att den är större, har ljusa köttfärgade eller gråskiftande ben; kraftigare näbb, huvud och hals. I flykten skiljer den sig från silltruten genom de trubbiga ändarna på de breda vingarna,som har ett brett vitt fält i toppen och en bredare vit bakkant, som fortsätter ända till vingspetsen (Hos silltruten fortsätter den i allmänhet inte lika långt). Havstrutens vingar lyser vackert mot himlen. Vingundersidans bakkant är ljusare grå, och har inte så skarpa gränser som silltrutens vingundersida. Det är svårt att skilja på en ung havstrut och en ung silltrut; båda är brunbrokiga. Den unga havstrutens vingar har ljusare pennor närmare kroppen än ytterst på vingen, hos den unga silltruten är alla vingpennor enhetligt brunsvarta. Den unga havstruten är större och har ljusare huvud samt större näbb än den unga silltruten (eller gråtruten). Identifikationen underlättas om ungarna är tillsammans med sina moderfåglar. Dessutom häckar havstruten på de yttersta skären och kobbarna. Havstruten tar ungar av sjöfåglar och kan döda också fullvuxna andfåglar.
Övrigt: Fridlyst i Norra Österbottens, Kajanalands och Lapplands landskap 1.5–31.7, i Norra Savolax och Norra–Karelens landskap 1.4–31.7 och i övriga delar av landet 10.3–31.7. Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att upprätthålla artens gynnsamma skyddsnivå kan Finlands viltcentral bevilja dispens för fångst eller dödande av fredade fåglar.