(Lepus europaeus)
Kännetecken: Kroppslängd 50–70 cm, vikt 3–7 kg. Fältharens päls har året runt samma färg; på ryggsidan gulbrun, på buksidan ljus. Vinterpälsen något ljusare. Nosen avtecknar sig tydligare än hos skogsharen och även öronen är märkbart större. Svansen något längre än hos skogsharen och alltid svart i toppen.
Utbredning: Fältharen började breda ut sig i vårt land från sydost för ca hundra år sedan. Arten förekommer numera söder om linjen Uleåborg–Joensuu. Stammarna är rikligast i sydvästra Finland. Fältharen är en art som trivs i odlingsmarker. Man kan påträffa den på åkrar också på dagen, men för det mesta har den sin daglega någonstans på en skogsholme eller vid åkerkanten. Den rör sig inte just djupare in i skogen.
Fortplantning: Brunsttiden börjar tidigt på våren och fortplantningsperioden kan pågå till slutet av hösten. Hos oss har fältharen i allmänhet 2 kullar, mera sällan 3 eller rentav 4. Bygger inte bo, utan föder ungarna (2–4) i skydd av vegetationen. Fältharens dräktighetstid är 42–46 dygn.
Föda: I huvudsak flera gräsväxtarter. Besöker odlingar för att leta efter föda; åkrar med spannmål, hö och rotsaker. På vintern äter fältharen gärna bark från träden och kan lokalt åstadkomma skada i trädgårdarna.
Övrigt: Fältharen har hos oss visat sig vara ett anpassningsbart kultursällskap. Även jakten på den sker i allmännhet nära bosättning och trafikleder, så den lämpar sig illa för jakt med drivande hund.
(Lepus timidus)
Kännetecken: Kroppslängd 50–60 cm. Vikt vanligen 2,5–3,5 kg, de största exemplaren t.o.m. 5 kg. Skogsharen byter färg med årstiderna. Vinterpälsen är helvit, endast öronspetsarna är alltid svarta. På sommaren är ryggsidan mörkgrå, underullen ljusare grå liksom buksidan. Den korta stubbsvansen vit hela året. Skogsharen har stora öron, ca 10cm långa, men ändå klart mindre än fältharens öron. Bakfötterna är stora och starka. Haren kan breda ut bakfotens tår till en ”snösko”, varvid den inte sjunker in ens i lös snö. Det förekommer ibland artkorsningar av skogshare och fälthare.
Utbredning: Påträffas i hela landet. Kraftiga variationer i stammen är typiskt för skogsharen. Stammarna kan bibehållas starka i flera år tills oftast sjukdomar kännbart beskattar harstammarna. Skogsharen lever som namnet säger i huvudsak i skogsmarker, men dess miljötolerans är rätt hög. Den trivs även i buskvegetation, i utkanterna av öppna områden, på naturängar och stränder. Skogsharen är i rörelse och söker föda i skymningen och på natten. Sin daglega väljer den i skydd av enkel vegetation.
Fortplantning: Brunsttiden börjar i södra Finland redan i februari, mera norrut i mars–april. Dräktighetstiden är 50 dygn. Bygger inte bo, utan honan föder i skydd av vegetationen 5–16 ungar. Ungarna blir fort självständiga. Honan kan ha 1–3 kullar om året.
Föda: Kvistar och bark från träd och buskar. Omtyckta lövträd är bl.a. asp, sälg, björk och rönn. Dessutom olika risväxter och på sommaren även höväxter. Speciellt födan från träd resulterar i rikliga, för arten typiska ”pärlor”. Söker sig gärna till utfodringsplatser på vintern.
Övrigt: Jakt på skogshare med drivande hund är en av de populäraste jaktformerna i vårt land.