Mårdhunden är en mycket ovälkommen art bland de nordiska djuren. Att främmande arter sprider sig är ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden och kan utgöra ett hot mot människors hälsa eller orsaka samhället socioekonomisk skada. Främmande arter är efter förlorade livsmiljöer det globalt sett allvarligaste hotet mot den biologiska mångfalden.
På 2000-talet har man påträffat mycket mårdhund både i Sverige och i Danmark. EU har beviljat Life+-medel för ett projekt vars främsta syfte är att förhindra att arten etablerar sig i Skandinavien. Förhoppningen är att de metoder som tas fram i projektet också ska kunna användas för att förhindra andra främmande arter på olika håll i världen.
Hotar mångfalden
Mårdhunden är ett våtmarkslevande hunddjur med ursprung i östra Asien. Arten infördes i de europeiska delarna av Sovjetunionen 1929–1955. I Europa förekommer mårdhunden på ett område större än 1,4 miljoner kvadratkilometer, och det har konstaterats att den orsakar stor ekologisk skada på det ursprungliga djurlivet.
I Finland gjordes de första observationerna av mårdhund i slutet av 1930- och början av 1940-talet. I Sverige har mårdhunden tills vidare etablerat sig endast i kusttrakterna kring Bottenviken. Dessutom har enstaka observationer också gjorts vid kusten längre söderut.
Mårdhunden är en extrem allätare. Den tycker speciellt mycket om fågelägg och groddjur. Arten kan även mycket effektivt minska häckningsmöjligheterna för våtmarksfåglar som häckar på marken och lokalt utrota olika arter av groddjur.
Mårdhunden är en av de huvudsakliga bärarna av rabies i Europa och en betydande spridare av rävens dvärgbandmask. Denna parasit kan också sprida sig till människor till exempel genom ägg som kan finnas på bär. Dvärgbandmasken, liksom också rabies, leder ofta till döden hos människan.
Projektets syften
Mårdhundsprojektet har flera syften. Till de viktigaste målen hör att:
- förhindra att mårdhunden orsakar skada på den biologiska mångfalden
- förhindra att mårdhunden etablerar sig i Skandinavien
- ta i bruk nya metoder för att utrota mårdhunden
- göra upp en nationell förvaltningsplan rörande mårdhund
Med nya metoder menas bland annat metoden med ”Judas-djur” som man framgångsrikt experimenterat med i Sverige. På områden med få mårdhundar har enskilda djur försetts med gps-sändare, och med hjälp av dessa individer blir det lättare att hitta nya mårdhundar. Genom den här metoden utnyttjas mårdhundens naturliga beteende att söka upp artfränder.
Till de nya metoderna hör även det så kallade early warning-systemet, dvs. att organisera ett system för tidig varning på områden där det finns risk för att mårdhundar sprider sig till Sverige. Övervakningen sker med hjälp av IR-kameror och lockmedel. På så sätt kan man effektivt observera vidsträckta områden och få reda på om där finns mårdhund.
Nordiskt samarbete
Det samnordiska mårdhundsprojektet, dvs. Management of invasive Raccoon Dogs (Nyctereutes procyonoides) in the north-European countries (MIRDINEC), pågår 2010–2013 och den totala budgeten är 5,3 miljoner euro.
Naturvårdsverket i Sverige, Direktoratet för Naturförvaltning i Norge, LIFE+, Svenska Jägareförbundet, Finlands viltcentral, Skog och Naturstyrelsen i Danmark och Svenska lantbruksuniversitetet deltar i projektet.
Finansieringen kommer i första hand från Europeiska unionens finansieringsprogram LIFE+ och svenska Naturvårdsverket. Svenska Jägareförbundet fungerar som lead-partner och Finlands viltcentral deltar med arbetsinsatser och svarar för genomförande och koordinering av den finländska delen av projektet.