I förvaltningsplanerna dras riktlinjer upp för vården av viltstammarna och man söker metoder att förena viltet med den mänskliga verksamheten så att djurbestånden bevaras livskraftiga men inte orsakar problem för de människor som lever inom verkningsradien för viltarterna.
I Finland tillämpas en arbetsmetod som baseras på en gemensam överenskommelse om handledning av förvaltning och uppgörande av förvaltningsplaner för vissa viltarter. Förvaltningsplanerna godkänns av jord- och skogsbruksministeriet. Arbetsmetoden uppskattas i Europa och den finländska modellen för förvaltningsplaner har fått mycket positiv uppmärksamhet.
För en lyckad vård, speciellt i fråga om stora rovdjur, krävs att många frågor avgörs gemensamt och att olika intressegrupper deltar. Det praktiska genomförandet och uppföljningen av genomförandet är en krävande uppgift, som Finland inte har lyckats med till fullo.
I reformen av viltförvaltningslagen år 2011 reglerades beredningen av förvaltningsplanerna så att de blev Finlands viltcentrals uppgift. Jord- och skogsbruksministeriet leder och styr beredningen av planerna.
De administrativa målprogrammen glöms lätt bort efter att de har färdigställts, såvida man inte aktivt följer upp dem och arbetar för att de ska verkställas. Finlands viltcentral har önskat säkerställa att de idéer som framförs i förvaltningsplanerna förverkligas, och därför utarbetas åtgärdsprogram för förvaltningsplanenerna när de är färdiga.
Färdigställda förvaltningsplaner:
- förvaltningsplan för sälstammar
- förvaltningsplan för varg, lo och björn
- förvaltningsplan för skogsrenstammen
- förvaltningsplan för rapphöna
- förvaltningsplan för skogshönsfågelstammar
- förvaltningsplan för älg
- nationell förvaltningsplan för sädgåsstammen
- förvaltningsplan för vargstammen
- skötsel och förvaltning av bäverstammarna
När förvaltningsplanerna utarbetas läggs speciell fokus på att olika sektorer deltar i planeringen. På så vis vill man säkerställa att speciellt de personer hörs som i sin vardag på ett eller annat sätt påverkas av viltdjuren.
I förvaltningsplanerna beaktas såväl näringsidkares och lokala invånares som övriga aktörers synpunkter. Eftersom möjligheterna att delta i beredningen av förvaltningsplanerna varierar från fall till fall utarbetas för varje förvaltningsplan en särskild deltagarplan.