Jägaren kan utnyttja jaktbytet på en rad lika sätt. Det vanligaste är att använda köttet från bytet som föda, och vilträtter kan tillredas enligt många olika recept. Förutom köttet fås från pälsdjuren varma pälsar, som kan användas för tillverkning av mössor, handskar, pälsar, väskor och många andra produkter. Bytesdjur stoppas också ofta upp och hängs på väggen som jaktsouvenirer. Vidareförädlingen av viltdjur och produkter tillverkade av dem ger utkomst eller extra inkomst åt många företagare.
Föda av vilt
Jägarna och deras familjer får njuta av mångsidiga finländska viltdelikatesser, men för dem som inte jagar är situationen sämre. Viltkött säljs inte i någon större utsträckning, eftersom den största delen av bytet används inom jägarens närmaste krets. Försäljningen av viltkött begränsas också genom lagstiftningen.
Välförsedda butiker säljer säsongsvilt, som till exempel älgkött. Viltkött kan också finnas i butikernas frysdisk, varvid det i allmänhet är utländskt och uppfött på farm.
Av delvis samma orsaker finns finländskt viltkött inte heller på restaurangernas menyer. Älg och björn kan fås på vissa restauranger, men har- eller andstek är det svårt att få även under jaktsäsong, för att inte tala om hönsfågel. Restaurangerna skulle köpa mera älg och björn om det gick att få tag på kött från jaktsällskapen.
Lagstiftningen begränsar försäljningen av småvilt som är fångat i Finland. Man får sälja till exempel hare, ripa, rapphöna, fasan och duva, men handel med kanadagås, sädgås (begränsad jakt), årta, alfågel (begränsad jakt), knipa, småskrake (begränsad jakt), storskrake, järpe, orre och tjäder är förbjuden.