Vid planeringen av hönsfågeljakt lönar det sig att utnyttja resultaten från vilttriangelinventeringen och lämna spelrum för eventuella förändringar i beståndets situation. Om man i jaktsällskapet alltid beslutar om bytesmålen för jakten på samma sätt som året innan eller går på känsla istället för att vid planeringen stödja sig på de nyaste inventeringsresultaten, kan man förbise och därigenom missa möjligheten att nyttja fågelstammens riklighet.
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet producerar i mitten av augusti det första sammandraget av resultaten från vilttriangelinventeringarna och publicerar uppgifterna på sin webbplats. För jaktsällskapen är det skäl att fundera på om höstmötet kunde hållas i slutet av augusti eller om man på ett allmänt möte kan ge styrelsen fullmakt att fastställa kvoterna efter att inventeringsresultaten har färdigställts.
Hur ska man utnyttja inventeringsuppgifterna?
Det uppskattade antalet orrar per kvadratkilometer som fås genom triangelinventeringen multipliceras med jaktmarkernas skogsareal, varvid resultatet är en uppskattning av antalet orrar på området. De beskattningsvärden som viltforskningen rekommenderar varierar mellan 1 och 12 procent. Utgående från rekommendationerna kan beskattningsnivån beräknas enligt antalet jägare till en personlig eller jaktsällskapsspecifik kvot.
Under fasen för stammens tillväxt och kulmen är beskattningen 10-12 procent, under nedgångsfasen 5-6 procent och under fasen för den lägsta nivån endast 1-2 procent. Om jaktarealen är 6 000 hektar, varav 5 000 hektar är skogsmark, och orrbeståndet har uppskattats till 10 fåglar per kvadratkilometer skogsmark, är antalet orrar på hela området 50 x 10, dvs. 500. Om beståndet är under tillväxt, kan man enligt beskattningsnivån 10 procent på jaktsällskapets område fälla 50 orrar. Om orrbeståndet är på den lägsta nivån, dvs. antalet fåglar per kvadratkilometer är t.ex. fyra, kan man med en beskattning på 1-2 procent beskatta endast 2-4 orrar på jaktsällskapets hela område.
Ett bra år kan kvoten delas upp mellan dem som deltar i orrjakt, medan det ett dåligt år eventuellt lönar sig att avstå helt från jakten och ge en kvotbelöning till de flitigaste viltvårdarna. Triangelinventeringsresultaten kan också användas när man undersöker fågelbeståndens utveckling på jaktsällskapets område och närliggande områden under en längre tidsperiod. Fågelstammarnas utveckling kan jämföras med till exempel snöspårsinventeringarnas index för små rovdjur, bytesstatistiken för hönsfågel och små rovdjur samt vidtagna viltvårdsåtgärder och begränsningsbeslut.
Bytesuppgifter från tidigare år, antalet medlemmar som bedriver jakt på arten, medlemmarnas syn på viltbestånden samt gamla och nyare viltinventeringar kan användas när man funderar på eventuella begränsningar. Ofta avspeglar sig svaghet i fågelbeståndet väldigt snabbt även på jaktivern, vilket medför att man inför begränsningar för längre tidsperioder också bör tänka på medlemskårens motivation att vårda fågelstammarna.