På Finlands havsområden förekommer två sälarter. Den vanligare av dem är gråsälen. Arten kan påträffas från den innersta delen av Bottenviken och ända till Finska viken. Gråsälsstammen har under de senaste åren ökat kraftigt, och är rikligast längs Finlands sydvästra kust. Vid inventeringar som utförts i Östersjön har man de senaste åren observerat cirka 40 000 gråsälar.
Stammen av östersjövikare är rikligast på Bottenvikens område. Vikaren förekommer i mindre antal också i Skärgårdshavet och Finska viken. Vikarstammen har vuxit med cirka fem procent per år. Vid inventeringen av vikare som utfördes i Bottenviken år 2020 observerades cirka 13 300 vikare.
Sälstammarna är större än inventeringsresultaten visar, eftersom en del av sälarna är i vattnet utanför inventeringsområdet. I Finland ansvarar Naturresursinstitutet för uppskattningarna av sälstammarna.
Skötseln av sälstammarna är internationell verksamhet
En del av länderna kring Östersjön har utarbetat nationella förvaltningsplaner för sälstammarna. Det är dock bara Finland, Sverige, Estland och Danmark som har färdiga förvaltningsplaner för de nationellt viktiga sälarterna.
Arbetet med att skydda sälarna koordineras i Östersjöregionen av Helsingforskommissionen (HELCOM). Helsingforskommissionen är ett på en gemensam överenskommelse mellan Östersjöländerna baserat förhandlingsorgan, som genom rekommendationer strävar efter att förbättra Östersjöns tillstånd.
De länder som ingår i Helsingforskommissionen har år 2006 godkänt en rekommendation beträffande skyddet av sälarna i Östersjön. År 2015 beslutade Europeiska unionen förbjuda handel med sälprodukter inom EU. Förbudet gäller också produkter framställda av säl som jagats i Finland.
Den internationella regleringen gällande säl och främjandet av ett hållbart nyttjande av säl förutsätter ett aktivt grepp av viltförvaltningen också i det internationella samarbetet.
Sälarna är havens storvilt
Jakt på havssäl och nyttjande av bytet har långa traditioner. Under 1900-talet jagades säl utan reglering. På 1980-talet fredades sälarna på grund av att stammarna försvagats kraftigt. Orsakerna till stammarnas nedgång var reproduktionsproblem förorsakade av miljögifter samt överdriven jakt.
Säljakten var under ett decennium helt förbjuden i Finland. Gråsälsjakten återupptogs år 1998 på grund av de skador som förorsakades fiskerinäringen. Jakten reglerades noggrant. År 2007 utarbetades en nationell förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar för att styra skötseln av sälstammarna. Förvaltningsplanen uppdaterades år 2018.
Läs mer om förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar (JSM). Gråsäl jagas längs hela Finlands kust. Fångstmängderna på det finska fastlandet är små, och uppgår årligen till endast några hundra individer. I Bottenviken och Kvarken har jakt på östersjövikare varit tillåten med stöd av jaktlicens sedan år 2015. Avsikten är att också beträffande vikare övergå till kvotjakt när jaktåret 2021–2022 inleds. Åland har egna säljaktsföreskrifter som avviker från de som gäller på finska fastlandet.
Sälarna orsakar skador för fiskerinäringen
Sälarna, i synnerhet gråsälen, orsakar skador för fiskerinäringen och på fiskodlingar i havsområdet. Sälarna skrämmer bort fisken från kända fiskevatten och äter fångstfisk ur fiskebragderna. I synnerhet gråsälen söndrar också bragderna.
Man har använt olika metoder för att försöka förhindra de skador sälarna orsakar. Ryssjefisket har man lyckats skydda genom att använda ryssjor av starkare material och olika konstruktioner som hindrar säl från att komma in i ryssjan. De skador sälarna förorsakar nätfisket har man inte lyckats avvärja.
Yrkesfiskare kan få ersättning från Europeiska havs- och fiskerifonden för fångstskador orsakade av sälar och från försäkringsstödet för kommersiellt fiske för skador på fångstredskap. Ersättningarna täcker inte skadorna till deras fulla belopp.