I största delen av Finland var snöförhållandena gynnsamma för snöspårsinventeringar. Enligt Naturresursinstitutet (Luke) utfördes inventering i 703 vilttrianglar, vilket är det näststörsta antalet under de senaste 10 åren.
Med undantag för skogshare och ekorre förblev spårtätheten för de övriga däggdjursarterna som inventerades antingen oförändrad eller ökade från året innan. Arter som klart ökat från tidigare år är hermelin, vitsvanshjort och fälthare. De kraftiga sorkbestånden i norra Finland medförde att många arter förekom i rikliga mängder. För ekorren var det nu observerade antalet spår däremot det lägsta i hela inventeringsmaterialet – som omfattar 28 år – och endast en tiondel av toppnoteringen vintern 1990.
Årets vinterinventering var den 28:e i ordningen. Under snöspårsinventeringarna hade hela landet ett snötäcke, även om snömängden längst i sydväst var liten. På grund av den rikliga nederbörden var det emellertid inte lätt att hitta lämpliga inventeringsdagar på alla håll.
Vid snöspårsinventering i vilttrianglar antecknas antalet snöspår för följande arter: skogshare, fälthare, ekorre, räv, hermelin, småvessla, mink, mård, utter, lodjur, vildsvin, vitsvanshjort, älg, skogsren och rådjur samt vissa andra arter som förekommer i färre antal. För fåglar antecknas observationer av tjäder, orre, järpe, ripa, rapphöna, fasan, duvhök och korp.