Livsmedelssäkerhetsverket Evira:
De finska skogshönsfåglarna – tjädern, orren och järpen – tjänar som värdar för flera tarmparasitmaskarter. Parasitmaskar förekommer allmänt inom skogshönsens hela utbredningsområde. Den allmännaste tarmparasitmasken bland vuxna fåglar är spolmasken Ascaridia compar. Fynden tyder på att en rikligare förekomst av spolmasken inverkar negativt på skogshönsfågelstammarnas tillväxt.
Forskare Marja Isomursu på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras forskningsenhet för produktionsdjurs- och vilthälsa har som sin doktorsavhandling vid universitetet i Uleåborg undersökt inälvsparasiternas inverkan på skogshönsfåglarna. Undersökningen gjordes i samarbete med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Arktiska centret vid Lapplands universitet.
De finska skogshönsfågelstammarna har varierat en hel del och också parasiterna har misstänkts vara delaktiga i variationerna. I doktorsundersökningen analyserades sambandet mellan de årliga skogshönstätheterna och parasiternas riklighet. Rundmasken hos hönsfåglar verkade faktiskt inverka negativt på fågelstammens tillväxt. Parasiten är som vanligast och rikligast de år då skogshönstätheten är låg.
Som undersökningsmaterial tjänade inälvsproverna som jägarna åren 1995–2002 samlat in i fem olika jaktvårdsdistrikt. Den vanligaste parasitarten i proverna var hönsfåglarnas spolmask, Ascaridia compar. Tre bandmaskarter (Skrjabinia cesticillus, Paroniella urogalli och Hymenolepis sp.) konstaterades likaså. Storvuxenhet, hankön och över ett års ålder var förknippade med en större sannolikhet för spolmaskinfektion bland hönsfåglarna och också med infektionens intensitet.
Bandmaskinfektion verkade exponera skogshönsen för hunddjursjakt. Vid jakt med hund fick man klart fler fåglar med bandmaskinfektion som byte än vid jakt utan hund.