Utifrån den gångna vinterns inventering av snöspår ligger genomsnittsvärdena för spår av många småviltsarter på samma nivå som tidigare år enligt en riksomfattande granskning. Bestånden av hermelin, ekorre, skogshare och fälthare är högre än för vintern innan. Färre spår av lodjur observerades än för ett år sedan.
Snösituationen gynnade inte inventeringen av snöspår i vinter. Man lyckades inventera endast 577 vilttrianglar, d.v.s. färre än under de senaste fem vintrarna i genomsnitt. Endast 99 fälttrianglar inventerades.
Snöspår av skogslevande vilt har inventerats över 30 år
Fälthararna har ökat snabbt i södra Finland under den 30-åriga inventeringshistorien, endast under två år på 2010-talet minskade beståndet av fälthare. Skogshararna minskade betydligt på 1990- och 2000-talet, varefter minskningen av beståndet tycks ha stannat av. Under det innevarande decenniet har harbeståndet varierat ”normalt oregelbundet”. Det finns fortfarande mycket få ekorrar även om man i vinter observerade betydligt fler spår än för ett år sedan.
Rävstammen har i det långa loppet minskat speciellt i södra Finland, men under de senaste åren har dock stammen varit nästan oförändrad. Antalet hermeliner växlar och följer variationerna i huvudfödan, sorkpopulationen. I södra Finland tenderar hermelinerna att minska. Mårdbeståndet har som helhet varit lika starkt under hela den 30-åriga uppföljningen. I södra Finland har det minskat medan det längre norrut har ökat något.
Spårtätheten för älg har under de senaste åren varit nästan oförändrad. Spårtätheten i södra Finland minskade dock jämfört med vintern innan, vilket kan vara ett tecken på både en verklig förändring av stammen och påverkan från avvikande snöförhållanden på älgens vandring. Förhållandet är mest problematiskt för mindre hjortdjur. Variationerna i spårtätheten för rådjuret från vinter till vinter är betydande, troligen just på grund av påverkan från snödjupet på dess vandring. Rådjursstammen har dock ökat under 30 år i södra och mellersta Finland. Samma gäller vitsvanshjorten.
Snöförhållandena påverkar inventeringen
En lyckad spårinventering förutsätter ett lager av nysnö. För hårt packad snö men även för djupt snötäcke kan förhindra inventeringen. I vinter utvecklades snöförhållandena på ett speciellt sätt, och inventeringarna visade sig bli oöverstigligt svåra i den djupa snön särskilt i norr.
Vid snöspårinventeringen i vilttrianglar antecknas antalet snöspår för följande arter: skogshare, fälthare, ekorre, räv, hermelin, småvessla, mink, mård, utter, lodjur, vildsvin, vitsvanshjort, älg, skogsren och rådjur samt vissa arter som förekommer i färre antal.
Jägarnas arbete med inventeringen av snöspår har återigen varit berömvärt. Under den 31-åriga historien av triangelinventering har man sökt igenom närmare 280 000 kilometer snöig terräng.