Jakten på sjöfågel startar för många arter måndagen den 20 augusti kl. 12.00. I år träder begränsningar i kraft beträffande jakt på brunand, småskrake och alfågel.Finlands viltcentral rekommenderar att jakten inriktas på talrika andarter, som t.ex. gräsand, kricka och knipa. Jakt på grågås och kanadagås har varit tillåten på åker sedan den 10 augusti och jakten på sädgås startar i delar av landet den 1 oktober.
Av de över 306 000 jägarna i vårt land deltar knappt hundratusen i andjakten, som startar kl. 12 den 20 augusti och fortsätter fram till den sista december. Från och med den 20 augusti är det tillåtet att jaga gräsand, kricka, årta, bläsand, stjärtand, skedand, brunand, vigg, knipa, ejder och sothöna. Jakten på alfågel samt storskrake och småskrake börjar den 1 september. Jakten på grågås och kanadagås har varit tillåten på åker från och med den 10 augusti och från och med den 20 augusti är den tillåten även på vattenområden. Jakt på grågås är emellertid tillåten endast i kustlandskapen. Jakten på sädgås är tillåten i landets östra delar från och med den 1 oktober.
Jägarna måste komma ihåg att endast fåglar som med säkerhet kan identifieras får jagas och att andra jägare, naturen och bosättning alltid ska beaktas. Material för artidentifiering av sjöfåglar finns på adressen www.riistainfo.fi och etiska anvisningar för sjöfågeljägare kan laddas ned från Finlands viltcentrals webbplats.
Begränsningar i jakten på brunand, småskrake och alfågel
Jord- och skogsbruksministeriet fridlyste i år brunand och småskrake för tre år. Även jakt på alfågel är förbjuden i inlandet. På havsområden är jakt på alfågel dessutom begränsad genom jägarspecifika byteskvoter. Bytet för en jägare är begränsat till fem alfåglar per dag.
Förutom brunand har många andra sjöfågelarter som trivs på frodiga fågelvatten minskat. Häckningsstammarna i Finland har minskat för stjärtand, bläsand, årta, brunand, vigg och sothöna. Huvudorsaken till minskningen är enligt undersökningar försämrade livsmiljöer. Trots att jakten inte verkar vara orsaken till att många andarter har minskat, bör jägarna ta sitt ansvar beträffande stamskötseln av de arter som är på tillbakagång. I stället för jakt på arter som är på tillbakagång bör jakten inriktas på talrika arter, som till exempel gräsand, kricka och knipa, för vilka stammarnas utveckling har varit gynnsam. Enligt fångstinformationen är dessa också de tre vanligaste bytesarterna då det gäller sjöfågel.
Jakten på sädgås möjlig i delar av landet
Förra hösten kunde man i Finland jaga sädgås första gången efter den tre år långa totala fridlysningen. Jakt på sädgås är tillåten även i år i landets östra delar under tiden 1.10–30.11. En förteckning över kommunerna i jaktområdet för sädgås finns på Finlands viltcentrals webbplats. Genom tidsmässig och områdesmässig begränsning av jakten inriktas fångsten på tundrasädgås, som är den talrika underarten av sädgås. Målet är att gynna underarten taigasädgås, som häckar i Finland, så att stammen snabbt uppnår målstorleken. Taigasädgåsstamman var länge på tillbakagång, men har de senaste åren åter ökat tack vare internationell begränsning av jakten längs flyttrutten.
Över sädgåsbytet ska göras lagstadgad fångstanmälan. För att utveckla metoderna för identifiering av sädgåsens underarter och följa upp bytets sammansättning av underarter insamlas i år sädgåshuvuden som jägarna skickar in för DNA-analyser. De fångstuppgifter som samlas in används som stöd vid beslutsfattandet för att säkerställa en hållbar jakt på sädgås.
Tilläggsuppgifter:
Antti Piironen, viltplanerare, Finlands viltcentral
029 431 2332, antti.piironen@riista.fi
Klaus Ekman, kommunikationschef, Finlands viltcentral
029 431 2103, klaus.ekman@riista.fi
Regionala tilläggsuppgifter från regionernas jaktchefer och viltplanerare, se kontaktuppgifter.riista.fi