Jaktperioden på små hjortdjur upphörde i slutet av januari. Under den här perioden fälldes 26 578 vitsvanshjortar, 61 dovhjortar, 18 skogsrenar och 4 771 rådjur. Vitsvanshjortens och rådjurets förverkligade bytesmängd var rekordartat stor, vilket i sin tur berättar om att arternas stammar vuxit sig starkare.
I hela landet fanns omkring 28 500 jaktlicenser tillgängliga för vitsvanhjort och för dovhjort 140. Ytterligare fanns det 17 jaktlicenser på skogsren i förekomstområdet vid Suomenselkä för användning. Med en jaktlicens för hjortdjur får man jaga ett fullvuxet djur eller två kalvar. Rådjur kan jagas utan jaktlicens.
Bytesmängden av Finlands andra mest betydande vilt ekonomiskt värderat, vitsvanshjorten, växte med över 2 000 djur från föregående år. Kärnområdet för arten har traditionellt varit det fältdominerade Sydvästra Finland och över 85 % av hela Finlands vitsvanshjortbyte får man också på Finlands viltcentral Nylands, Egentliga Finlands, Satakuntas och Södra Tavastlands verksamhetsområden. Bland annat tack vare de milda vintrarna så växer hjortstammarna sig tydligt starkare också på andra håll i Finland. Vitsvanshjorten är inom sitt förekomstområde ett mycket populärt jaktobjekt, som årligen också producerar en betydande andel viltkött.
För jakt på rådjur krävs i dagens situation inte jaktlicens, men man måste meddela bytet man fått till Finlands viltcentral. Under jaktperioden som avslutades fick man den hitintills rekordstörsta bytesmängden av rådjur, 4 771 individer. Också rådjuret har haft nytta av de senaste årens milda och snöfattiga vintrar, och stammen har på många håll blivit starkare. Arten påträffas nästan i hela Finland, de nordligaste förekomsterna har man påträffat ända upp till höjden av Utsjoki. Att rådjuret har blivit mera allmänt förekommande har på många områden fört med sig ett intressant tillägg till viltarterna.
Åtgärdsprogram för små hjortdjur
Att bestånden av de små hjortdjuren vuxit har på många håll också setts i den ökade mängden kollisioner i trafiken. Reglering av de små hjortdjursstammarna med hjälp av jakt är synnerligen viktigt för att minska antalet kollisioner.
I framtiden har man för avsikt att uppgöra ett åtgärdsprogram för skötseln av stammen en lättare variant av förvaltningsplanen för små hjortdjur. Med den fastställs målen noggrannare för stammarna samt förebyggs och minskas på eventuella problem som orsakas av stammarna.
Via åtgärdsprogrammet kunde man dra nytta av samma principer som i den nuvarande skötseln av älgstammarna. Således kunde intressegrupperna, om de så önskar, fås med att påverka stamvårdens målsättning, och därmed den kommande skötseln av stammen. Särskilt med vitsvanshjorten förknippas fördelar och olägenheter, som det är skäl att granska mera omfattande vid skötseln av stammarna.
Tilläggsuppgifter
Regionala tilläggsuppgifter från jaktcheferna
Regionala pressmeddelandena