I slutet av januari upphörde jaktperioden på små hjortdjur. Man fick omkring 41 200 vitsvanshjortar och omkring 9 400 rådjur som byte. Den förverkligade bytesmängden för bägge arterna är en fjärdedel större än den var föregående period och som helhet är den rekordstor.
Vitsvanshjortstammen koncentreras starkt till sydvästra Finland, och omkring 95 procent av bytesmängden fick man inom Nylands, Egentliga Finlands, Satakundas, södra och norra Tavastlands verksamhetsområden. Av de fällda vitsvanshjortarna var 54 procent kalvar och av de fällda fullvuxna djuren var 48 procent hindar. För att jämna ut stammens könsfördelning inom de mest hjorttäta områdena har man de senaste åren strävat till att i hjortbytesmängden höja andelen hindar.
Under perioden som avslutades var det möjligt att inleda hjortjakten genom vaktjakt redan i början av september, men septembermånads bytesmängder blev små. Därtill var det för första gången möjligt att i hjortjakt använda bågvapen.
För jakt på rådjur krävs inte jaktlicens, men man måste anmäla om erhållet byte till Finlands viltcentral. En betydande del av bytet, omkring 37 procent av det totala nationella bytet fick man i Egentliga Finland, som är det mest täta rådjursområdet i Finland. Rikligt med byte fick man även på annat håll i sydvästra och västra Finland. Inom Finlands viltcentrals alla 15 områden förekommer rådjuret, och bland våra viltarter är arten ett intressant tillägg.
Av dovhjort som förekommer i Nyland, Egentliga Finland och Satakunda i lokala stammar fick man omkring hundra individer i byte.
Tilläggsuppgifter: Regionala tilläggsuppgifter av jaktcheferna