Bävrarna berikar naturens mångfald med sin verksamhet, men kan lokalt orsaka betydande skador för jord- och skogsbruket. Skadorna kan förhindras med planerad jakt och rivande av dammar.
I vårt land påträffas två bäverarter: I Västra Finland europeisk bäver och i Östra Finland kanadabäver. Kanadabävern jagas med stöd av markägarens eller jakträttsinnehavarens tillstånd, då det igen för jakt på europeisk bäver krävs en jaktlicens beviljad av Finlands viltcentral.
Med jakten begränsas bäverstammens tillväxt på de stamtätaste områdena och samtidigt förebyggs skador. Skador orsakade av bävrar ersätts inte med statens medel.
Det viktigaste i förebyggandet av bäverskador är att under sommaren iaktta förändringar i stammen och avväga jakten så att man undgår omfattande skador. Jakten på bäver börjar den 20 augusti och fortsätter till slutet av april. Som fångstredskap används kulgevär, hagelgevär, jaktbåge eller direktdödande slagjärn.
Bävern är en värdefull viltart, man tillgodogör sig den slitstarka pälsen och det smakliga köttet. Dessutom får man genom att bleka skallen en fin jakt souvenir.
Bäverstammarna någorlunda stabila
Jägarna utför bäverinventeringar vart tredje år. Vid inventeringen 2013 hittades totalt 1376 bon av kanadabäver. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet är stammen högst 7200 djur. Antalet har minskat en aning sedan år 2010.
Stammen av kanadabäver är tätast i Norra Karelen samt i Södra och Norra Savolax. I Sydöstra Finland och Kajanaland är stammen måttlig, då däremot plattsvansen påträffas mera sällan i Mellersta Finland och Uleåborg. Också i Tavastland är förekomsten av bäver mera fläckvis ännu. Av kanadabävern som inplanterades från Nord Amerika på 1930-talet fick man år 2013 som byte omkring 4000 bävrar.
Hösten 2013 hittades 844 bon av europeisk bäver. Stammen är således omkring 3000 individer. Enligt jägarnas uppskattning har stammen växt på flera områden, men någon stor förändring har inte skett efter år 2010. Av den endemiska europeiska bävern jagades 214 individer år 2013.
Rivning av bäverdamm kräver markägarens tillstånd
Av viltdjuren kan bävern forma sin livsmiljö enligt sitt tycke genom att dämma upp vattnets flöde. Av vattenhöjningen har också många i skogen levande organismer nytta av då livsmiljön mångfaldigas. För sjö- och hönsfåglar bildas värdefulla våtmarksbiotoper, där näringsrika insekter trivs. Översvämningsområdena vid dammar och insjöar bildar lekplatser för vårlekande fiskar.
Ställvis orsakar ändringarna stora ekonomiska skador för markägarna i form av fällda träd och översvämningar på väg-, skogs- eller åkerområden. Mest vanliga problemområden är dammar gjorda vid vägtrummor eller dammar gjorda vid skogsdikningsområden. Anmälningar om bäverdammar borde meddelas till markägare eller till den lokala jaktföreningen, så att vattenhöjningens nytta och skador kan bedömmas.
För förebyggande av skador får till bebodda bon hörande dammar eller andra konstruktioner förstöras med markägarens tillstånd under följande tidsperioder:
1) under tiden 15.6.–15.9. i landskapet Lappland;
2) under tiden 15.6.–30.9. i landskapen Norra Österbotten och Kajanaland;
3) under tiden 15.6.–15.10. i landskapen Österbotten, Mellersta Österbotten och Södra Österbotten, Mellersta Finland, Norra Savolax, Södra Savolax och Norra Karelen;
4) under tiden 15.6.–31.10. i övriga Finland.
Under övriga tider får inte bebodda bon eller därtill hörande dammar eller andra konstruktioner förstöras.
Tilläggsuppgifter:
Tf. jaktchef Teemu Lamberg, Finlands viltcentral, tel. 029 431 2212
Finlands viltcentral: regionernas jaktchefer och viltplanerare, se kontaktuppgifter