Naturskyddsföreningen Tapiola i Satakunta-Egentliga Finland överklagade hos Åbo förvaltningsdomstol dispensen för fångst av lodjur i stamvårdande syfte som Finlands viltcentral beviljade Egentliga Finlands region. Förvaltningsdomstolen förkastade besväret genom sitt beslut. Enligt förvaltningsdomstolen var en stamvårdande dispens för lodjur, vars stam uppfyller kriterierna för en gynnsam skyddsnivå, motiverad och i enlighet med lagen, och orsak att ändra beslutet ansågs inte föreligga.
För jaktsäsongen 2019–2020 beviljades utanför renskötselområdet 240 dispenser för fångst av lodjur i stamvårdande syfte. Under året lämnades ett besvär in mot dispenserna. Besväret lämnades in av naturskyddsförbundet Tapiola rf:s distriktsorganisation Naturskyddsföreningen Tapiola i Satakunta-Egentliga Finland. Besväret gällde dispens beviljad för fångst av ett lodjur i området Letala, Pyhäranta och delar av Rauma.
Högsta förvaltningsdomstolen har år 2014 fattat ett beslut enligt vilket jakt på lodjur med stöd av den nuvarande formen av dispenser för fångst i stamvårdande syfte ansågs vara motiverad. En ny motivering i det inlämnade besväret var EU-domstolens förhandsavgörande hösten 2019, vilket gällde vargstammen och dess ogynnsamma skyddsnivå. I besväret utgick man ifrån på att EU-domstolens avgörande borde tillämpas på samma sätt för varg och för lodjur.
Förvaltningsdomstolen konstaterade i sitt avgörande att lodjursstammen enligt kraven i EU-direktivet är på en gynnsam skyddsnivå, och EU-domstolens avgörande har därför inte samma betydelse vid beviljande av dispenser för lodjur som för varg.
Enligt förvaltningsdomstolen strider Finlands viltcentrals beslut inte mot habitatdirektivet eller mot jaktlagen, och därför föreligger ingen orsak att ändra beslutet. I samband med beslutet upphävde förvaltningsdomstolen även det verkställighetsförbud som fastställdes i slutet av november gällande det beslut som besväret gällde.