Snöspår av viltdäggdjur räknas i samband med vilttriangelinventeringen 15.1.–28.2.2022 i Södra- och Mellersta Finland och 15.1.–15.3. i Norra Finland. Åkertrianglar inventeras i perioden 1.1.–28.2. i hela landet. Inventeringen utförs av frivilliga jägare och naturentusiaster.
− Naturresursinstitutet (Luke) ordnar den årliga vinterinventeringen för uppföljning av viltdäggdjurens stammars växlingar och långfristiga utveckling. Den kommande inventeringen av snöspår blir den 34:e för vilttrianglar och den 24:e för åkertrianglar, berättar specialforskare Andreas Lindén från Luke.
Enligt Lindén är vilt- och åkertriangelinventeringen för många arter den enda omfattande metoden vi har i Finland för uppföljning av beståndsförändringar.
Inventeringens resultat kan returneras elektroniskt via Riistakolmiot.fi. Där finns också instruktioner, en rapport om den egna triangels viltbestånd och historik, basinformation om arterna och om hur man känner igen deras snöspår.
Snöförhållandena påverkar inventeringen – viktigt att granska beståndsutveckling på längre sikt
För att snöspår skall kunna inventeras krävs ett färskt snötäcke. Förverkligandet av inventeringen kan hindras om det finns för lite snö, eller om snötäcket är för hårt eller djupt. En lyckad inventering förutsätter ett enhetligt snötäcke med ett tillräckligt tjockt övre lager av mjuk snö, så att även de små däggdjurens spår kan ses.
– Eftersom vädret kan ändras snabbt lönar det sig att göra inventeringen så fort omständigheterna tillåter, konstaterar Lindén.
Vi önskar er en fridfull jultid och framför ett stort tack till alla som under pågående år deltagit i inventeringen!
Vad är en vilttriangel?
Vilttrianglarna är beständiga inventeringsrutter eller transekter som har grundats för uppföljning av viltbestånd i skogsmiljö. Rutten är formad som en liksidig triangel, vars sidor är fyra kilometer långa, så att den totala längden blir 12 kilometer.
På vintern räknas snöspår av följande arter: skogshare, fälthare, ekorre, flygekorre, bäver, bisam, varg, rödräv, fjällräv, mårdhund, björn, hermelin, dvärgvessla, mink, iller, mård, järv, grävling, utter, lodjur, vildsvin, vitsvanshjort, älg, skogsvildren och rådjur. Dessutom rapporteras visuella observationer av en del fågelarter: tjäder, orre, järpe, dalripa, rapphöna, fasan, duvhök och korp, oberoende av hur långt från inventeringslinjen fåglarna varit. I sommarinventeringen räknas skogshöns (tjäder, orre, järpe och dalripa), samt morkulla, björn och skogshare.
Åkertriangelinventeringen är en vidareutveckling av vilttriangelinventeringen. Dess syfte är uppföljning av småviltbestånd i lantbruksmiljöer. Med detta avses det mosaikartade landskapet av åker- och jordbruksmiljö, glesbebyggelse och skogspartier, som är typiskt för Södra- och Västra Finland. Även åkertrianglarna är till formen liksidiga, men deras sidor är bara två kilometer långa.
Tilläggsinformation:
Andreas Lindén, Luke
Olli Kursula, Finlands viltcentral