VargLIFE, pressmeddelande
Under den förestående jaktsäsongen är risken att en jakthund stöter på en varg större än förra hösten, eftersom vargstammen har vuxit sedan i fjol.
Naturresursinstitutet (Luke) uppskattade att det fanns totalt 54–59 revir med vargflockar eller vargpar i Finland i mars. I synnerhet på områden där vargarna har haft god tillgång till föda har det fötts många kullar. Enligt Lukes prognos skulle det totala antalet revir i mars nästa år vara 70–84.
En följd av stammens ökning är också att antalet vandrande vargar, strövargar, är större än i fjol. Enligt Lukes prognos uppskattas antalet strövargar i mars nästa år vara cirka 50 individer. Strövargar kallas de vargar som lämnar sin födelseflock vid 1–3 års ålder.
Strövargar rör sig på ett stort område, och kan påträffas var som helst i landet. Därför är det skäl att fästa uppmärksamhet vid jakthundens säkerhet också på sådana områden där det inte finns kända vargrevir. Sannolikheten att stöta på en strövarg är emellertid större i västra delen av landet och i närheten av befintliga revirkoncentrationer.
Hjortdjursstammarna har samband med mängden hundskador
I Finland registreras årligen i genomsnitt 30–50 hundskadefall. I fjol var antalet 57. I siffran ingår inte skador för vilka ersättning i enlighet med viltskadelagen inte har sökts.
Trots att den största vargförekomsten under de senaste åren har förskjutits till Västra Finland inträffar flest hundskador orsakade av varg i landets östra del. Där består vargens föda huvudsakligen av älg, vars stam ställvis är tämligen gles. I Västra Finland består vargens utbud av bytesdjur förutom av älg också bland annat av den rikligt förekommande vitsvanshjorten.
Hundskador orsakade av varg inträffar främst bland hundraser som arbetar på längre avstånd från hundföraren. Man har inte kommit på någon helt säker metod att skydda hundarna, men hundförare kan minska skaderisken till exempel genom att undvika att ha hunden okopplad på områden med konstaterad vargförekomst. Information om aktuella vargobservationer fås till exempel av de lokala rovdjurskontaktpersonerna och på webbplatsen riistahavainnot.fi. Jägarna uppdaterar varandra om vargobservationer i det egna området via till exempel WhatsApp-grupper.
En hundförare ska inte lämna hunden att arbeta i skogen på natten – inte heller på områden där man antar att det inte finns vargar. Det rekommenderas att man undviker tidigare skadeplatser, eftersom skaderisken är större på dessa platser.
Under den förestående jaktsäsongen är positionsuppgifterna för de vargar som Luke GPS-märkte inte tillgängliga vid planeringen av jakten, eftersom nu även de sista GPS-sändarna, som aktiverades 2019, slutade fungera i december 2020.
Bild: På kartan visas vargreviren enligt uppskattning gjord i mars 2021 (grön säkert, gul sannolikt, röd osäkert) samt hundar som dödats eller skadats år 2020, för vilka ersättning för skada orsakad av varg har sökts (svart punkt, 57 st.). Dessutom som bakgrund en prognos gällande antalet vandrande vargindivider (strövargar) i mars 2021 (mörkare grå nyans avser fler vandrande vargar).
Källor: Naturresursinstitutets beståndberäkningsraport 2021 (vargrevir och prognosmodells karta av strövargar) och Viltskaderegister (skador på hundar).
Tilläggsuppgifter:
Mari Tikkunen, planerare, Finlands viltcentral
029 431 2239
VargLIFE (på finska SusiLIFE) är ett sexårigt projekt som Polisinrättningen i Östra Finland, Forststyrelsen, Naturresursinstitutet, Finlands viltcentral och Nylands distrikt vid Finlands Naturskyddsförbund genomför tillsammans. VargLIFE förebygger skador orsakade av varg, utvecklar DNA-uppföljningen av arten, förbättrar interaktionen på lokal nivå samt tar fram och förmedlar information om vargar.
Projektet har fått finansiering från EU-programmet LIFE (LIFE BOREALWOLF, LIFE18 NAT/FI/000394). Dessutom finansieras projektet av Jord- och skogsbruksministeriet, Miljöministeriet och alla organisationer som genomför projektet. Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf finansierar åtgärder för att förebygga skador och skydda tamdjuren.
Materialet reflekterar synsätt av upphovsmannen, och Europeiska kommissionen eller CINEA är inte ansvariga för användning av materialets innehåll.