Det nya ersättningssystemet för jordbruket möjliggör, beroende på markägarens förbindelse och intresse, odling av mångfunktionella viltväxter. Frön som jägarna anskaffar är en välkommen hjälp för jordbrukaren. Mångfaldsåkrarna för vilt ska sås inom juni månad, liksom även fältfågelåkrarna, som har två växtsäsonger.
Viltåkrarna och miljövårdsvallarna ökar naturens mångfald och fungerar, placerade längs med diken och vattendrag, även som skyddszoner som fångar upp näringsämnen. Viltåkrarna och fältfågelåkrarna sätter färg på jordbrukslandskapet. Viltåkrarnas foderväxter kan användas för utfodring av vilt, till exempel på utfodringsplatser i närheten av åkern. Den största delen av växtligheten kommer emellertid till bäst nytta för viltet direkt från åkern under hösten och vintern.
Också höstsådd möjlig i det nya ersättningssystemet
Viltets livsmiljö i åkerlandskap kan förbättras genom anläggning av en ettårig mångfaldsåker med en blandning av vilt- och landskapsväxter eller en ängs- och fältfågelblandning för minst två växtsäsonger. Ersättningen till jordbrukare för dessa mångfaldsåkrar är 300 euro per hektar, och det finns även möjlighet till ytterligare stöd.
Viltväxter kan odlas på samma skifte under en eller flera växtsäsonger. Växelbruk med olika sorter på skiftet rekommenderas. Ettåriga grödor måste anläggas på nytt för varje växtsäsong. Viltåkern kan nu sås även med sorter för höstsådd, men en traditionell viltåker i enlighet med förbindelsevillkoren för miljöersättning ska sås senast i slutet av juni.
Såddtiden för viltåkrar i södra Finland är ofta mitten av juni, efter att sådden i det traditionella jordbruket är avslutad. Sådd i stubben och användning av inhemska frön rekommenderas. Viltväxterna kan sås som blandningar i rader, vilket ökar mångfalden och samtidigt den viktiga gränszonen. Användningen av växtskyddsmedel är, förutom vid tidpunkten för anläggningen, förbjuden. I samband med att mångfaldsåkrarnas växtlighet anläggs är det möjligt att, i enlighet med gödslingstabellen i miljöersättningssystemet, gödsla lite för att växtligheten ska bli täckande. Mångfaldsåkrar får inte bearbetas utom i samband med att växtligheten anläggs eller avslutas.
Mat åt hjortdjuren långt från vägen
Med mångfunktionella viltväxtarter och en lämplig placering av viltåkrarna erbjuds mera näring och fortplantnings- och skyddsplatser särskilt för småvilt som lever i åkermiljöer, men även för många andra djurarter som lever i vilt tillstånd. Beroende på växtarterna är viltåkrarna och miljövårdsvallarna till nytta för många insektsarter, såsom fjärilar, bin och även för småfåglar. Många insektsarter är den viktigaste födan för fälthönsungarna.
Vid anläggningen av viltåkrar anpassas tidpunkten för sådd och valet av växter utgående från användararternas förekomst och behov. För fälthöns och för odlingsområdenas småvilt i allmänhet är viltåkerns form och placering ofta viktigare än stora enhetliga ytor. Småviltet på åkrarna, såväl fåglar som harar – och till och med rådjur – har bäst nytta av viltväxter som odlas på långsmala skiften, som erbjuder längre gränszoner. De centrala målen för åkerviltvården är att erbjuda bra skydd samt kvantitet och kvalitet i fråga om producerade frön, växtföda och gränszoner.
Inte heller för hjortdjur är placeringen av viltåkrarna oviktig. Stora däggdjur förbrukar naturligtvis mer växtföda, och behöver därför större viltåkerytor än småviltet gör. Men även många småviltsarter gynnas av viltåkrar och miljövårdsvallar med en mera skogscentrerad placering. Genom en noga övervägd placering av viltåkrarna kan man i viss mån styra hjortdjurens näringsanvändning. För att förebygga trafikolyckor ska viltåkrarna alltid anläggas på tillräckligt avstånd från högtrafikerade vägar, liksom även från skadebenägna skogsföryngringsytor och specialodlingar.
Viltåkrar gör att speciellt hjortdjurshonor och deras kalvar under höstsäsongen håller sig i närheten av den fungerande viltfoderväxtligheten. Så länge älgen eller hjorten fortsätter att äta av foderväxtligheten hålls den också borta från till exempel trafiken.