Naturresursinsitutet, pressmeddelande, 16.8.2022
På basis av den nationella sjöfågeltaxeringen har sjöfågelbestånden minskat på lång sikt i både näringsfattiga och näringsrika vattendrag. Tillbakagången har varit kraftigare i näringsrika än i näringsfattiga vattendrag. De mest talrika jaktbara ändernas häckande bestånd, räknat i antal par, var sommaren 2022 på ungefär samma nivå som förra sommaren, men ungproduktionen var något sämre än i fjol.
− En av de mest centrala faktorerna bakom sjöfåglarnas tillbakagång är uppenbart övergödningen av vattendrag. I näringsrika miljöer har minskningen av sjöfågelbestånden bara fortsatt, berättar specialforskare Markus Piha från Naturresursinstitutet (Luke).
De viktigaste viltsjöfåglarnas beståndsutveckling:
Gräsandens häckande bestånd har nationellt ökat med cirka en fjärdedel under 37 år av sjöfågeluppföljning. Enligt taxeringen år 2022 ligger både antalet par och antalet ungar nära hela uppföljningsperiodens medeltal. Antalet ungar per par var däremot på samma nivå som i fjol, det vill säga 16 % ovanför medeltalet.
Krickans häckande bestånd i Finland har på lång sikt minskat med en femtedel. År 2022 var antalet par cirka 19 % under långtidsmedeltalet, medan ungarnas totalantal och antalet ungar per par var 39 % respektive 16 % under sina medeltal.
Bläsandens häckande bestånd har minskat med hela 56 % under den 37 år långa uppföljningsperioden. Tillbakagången har varit kraftigare i Södra och Norra Finland jämfört med landets mittersta delar. År 2022 var det nationella antalet häckande par 40 % under långtidsmedeltalet, medan totala antalet ungar var 27 % under medeltalet. Ungproduktionen per par var glädjande 27 % ovanför medeltalet. Antalet ungar per par har på lång sikt hållits stabilt, men det totala antalet ungar har minskat i och med att också antalet häckande par minskat.
Knipans häckande antal par har minskat nationellt med 11 % under uppföljningsperioden. Enligt taxeringen år 2022 var ungarnas totalantal och ungproduktionen per par på samma nivå som föregående sommar, men ändå drygt 10 % under snittet.
Övriga sjöfågelarters beståndsutveckling:
- Enligt taxeringen år 2022 ligger stjärtandens bestånd 40 % och viggens bestånd 55 % under respektive långtidsmedeltal.
- Antalet par av storskrake och småskrake har minskat 43 % på lång sikt, men beståndsutvecklingen har svängt till ökning under de senaste tio åren. År 2022 ligger storskrakens bestånd 15 % under medeltalet och småskrakens bestånd nära sitt medeltal.
- Storlommens bestånd var år 2022 ungefär 20 % ovanför långtidsmedeltalet.
- Sångsvanens bestånd har under 37 år mer än trefaldigats. Beståndet har vuxit i alla delar av Finland.
- Skedandens nationella häckande bestånd har under 37 år minskat med 60 %, skäggdoppingens bestånd med 53 % och brunandens bestånd med hela 95 %.
- Sothönan har minskat kraftigt i både långt och kort tidsperspektiv. År 2022 var antalet par 50 % under medeltalet.
- Gråhakedoppingen ökade kraftig fram till millennieskiftet, men har gått kraftig tillbaka efter det. Under de senaste tio åren har antalet par minskat med 33 %.
- Svarthakedoppingens häckande bestånd har minskat på lång sikt med 76 %, men under de senaste tio åren har beståndet varit stabilt.
Taxeringen görs på frivillig basis
Sjöfågeluppföljningens material utgörs till största delen av par- och kulltaxeringsdata som insamlats av frivilliga jägare och fågelskådare. Första omgången för taxering av sjöfågelpar görs cirka en vecka efter islossningen, medan den andra omgången räknas 2–3 veckor senare. I juli taxeras kullar på samma lokaliteter för evaluering av häckningsframgången. År 2022 gjordes taxering av par på 1651 lokaliteter och taxering av kullar på 852 lokaliteter.
Ett stort tack till alla som deltagit i taxeringen!