Luke och Luomus: Färre par av de viktigaste jaktbara änderna – bättre ungproduktion än i fjol

Gemensamt pressmeddelande från Naturresursinstitutet och Naturhistoriska centralmuseet

Populationerna av de fyra viktigaste jaktbara andarterna har minskat de senaste fem åren; hos kricka, bläsand och knipa har utvecklingen pågått även längre än så. Enligt inventeringarna i år har populationerna fortsatt att minska. God ungproduktion hos gräsand väcker dock förhoppningar inför andjakten.

Den häckande gräsandspopulationen (antalet häckande par) har ökat då man granskar den i ett längre tidsperspektiv, men har minskat de senaste fem åren. Den negativa trenden har fortsatt även i år, trots att populationstätheten låg nära långtidsmedelvärdet för åren 1989–2020. Ungproduktionen (d.v.s. det totala antalet ungfåglar) ökade med 21 procent jämfört med ifjol, varmed index för ungproduktionen var högre än långtidsmedelvärdet.

Hos kricka sågs stora variationer i den häckande populationen i början av uppföljningen, men läget stabiliserades senare. Krickans population har länge minskat, så även de senaste fem åren. Ungproduktionen låg på samma nivå som ifjol och stannade cirka 25 procent under långtidsmedeltalet.

Hos knipa var den häckande populationen länge relativt stabil. Efter 2012 började den dock minska, vilket har medfört att arten i ett längre tidsperspektiv har gått tillbaka. Antalet häckande par under innevarande säsong är cirka 20 procent mindre än medeltalet för uppföljningsperioden. Ungproduktionen ökade med 23 procent jämfört med ifjol.

Den häckande populationen av bläsand har minskat kraftigt under en längre tid. Häckningsindex för i år var en bottennotering för hela uppföljningsperioden: endast 50 procent av långtidsmedeltalet. Ungproduktionen har uppvisar också en långfristig minskning. Enligt hotbedömningen 2019 kategoriseras bläsand som sårbar art.

− Parinventeringar som utförs i början av häckningssäsongen ger information om populationernas tillstånd, medan kullinventeringarna under sommaren kompletterar bilden av antalet fåglar då jaktsäsongen inleds, berättar ledande forskare Hannu Pöysä på Naturresursinstitutet.

Index för utvecklingen av antalet par och det totala antalet ungar hos de viktigaste jaktbara änderna. Indexskalorna har anpassats så att 100 procent i vartdera fallet anger medeltalet för perioden 1989–2020. Det tonade området runt index anger konfidensintervallet med konfidensgrad 95 %, som beskriver den osäkerhet som uppstår genom spridningen i datamaterialet.

Inventeringarna utförs av frivilliga

Uppgifterna om de häckande populationerna och ungproduktionen inhämtas genom riksomfattande sjöfågeltaxeringar som utförts sedan 1986 respektive 1989. Sommaren 2020 samlades data om häckande par från 1 940 taxeringspunkter och om kullar från 813 taxeringspunkter. Uppgifterna samlas in av jägare och amatörornitologer.

Naturresursinstitutet i samarbete med Naturhistoriska centralmuseet tar årligen fram beräkningar av sjöfågelpopulationerna. Uppgifterna används av viltförvaltningen samt organisationer som arbetar med att skydda sjöfåglar och akvatiska miljöer.

Mer information och diagram över arternas utveckling finns på Naturresursinstitutet webbplats på https://www.luke.fi/sv/om-naturresurser/villebrad-och-jakt/sjofaglar/.