Jord- och skogsbruksministeriet, pressmeddelande, 23.11.2022
Det ska inledas en utredning där vitsvanshjortens roll bedöms ur olika synvinklar. I utredningen hörs berörda gruppers synpunkter på regleringen och förvaltningen av stammen samt om mål och utvecklingsbehov med tanke på viltvården, naturvården, den biologiska mångfalden samt matkulturen och turismen.
Vitsvanshjorten fördes in till Finland från Nordamerika på 1930-talet och har sedan brett ut sig i stora delar av södra och mellersta Finland. Konsekvenserna av vitsvanshjorten i Finland är mångfasetterade. Populationstätheten framför allt söder om linjen Helsingfors–Tammerfors–Björneborg har under de senaste åren ställvis blivit mycket hög, vilket har ökat antalet skador i trafiken och inom jord- och skogsbruket i området. I områden där stammen är tät, i synnerhet i skärgårdsområden, har vitsvanshjorten bedömts inverka på växtligheten och slitaget i terrängen. Också skadorna på gårdar och trädgårdar har ökat. I västra Finland har arten en viktig betydelse som näring för vargen. Vid sidan av de skador som vitsvanshjorten orsakar är den en värdefull viltart som har betydande positiva effekter på välbefinnandet både som jaktobjekt och som föda av hög kvalitet.
På grund av de skador som vitsvanshjorten orsakar har det under de senaste åren vidtagits flera åtgärder för att effektivisera förvaltningen av stammen. Bedömningen av stammen har förbättrats, jakttiderna har förlängts och jägarna har fått utbildning i effektivare reglering av stammen och i användning av bytet. Det har också resulterat i att jägarna har fällt rekordmånga vitsvanshjortar flera år i rad. Målet att avsevärt decimera stammen i de områden där den är tät har dock ännu inte uppnåtts, trots att stammens storlek enligt Naturresursinstitutets senaste bedömning minskade något tack vare jakten 2021–2022.
Utredningen har arbetsnamnet ”Kestävään valkohäntäpeurapolitiikkaan” (Mot en hållbar vitsvanshjortpolitik), och den och utvecklingsförslagen avses bli klara i februari 2023. Utredningen genomförs av agronom Esa Härmälä och politices magister Lauri Kontro.