Lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter träder i kraft den 1.6.2019. Tvättbjörn, bisam, sumpbäver och mårdhund har av EU klassats som skadliga främmande arter och minken överförs till nationella listan på skadliga främmande arter av betydelse. Arterna flyttas bort från listan över viltarter och detta påverkar nya jaktarrendeavtal som uppgörs efter den 1.6.2019
Jaktföreningarna bör alltså uppmärksamma ändringen vid förnyande av jaktarrendeavtalen, så att det även efter lagändringen är möjligt att fånga skadliga främmande arter. Gamla arrendeavtalsbottnar bör granskas och vid behov uppdateras. Ändringar har gjorts i modellavtalets allmänna villkor. Nya uppdaterade avtalsbottnar hittas på sidan riista.fi
Jakträtten och de främmande arterna
– När ändringarna har trätt i kraft kan jakten på mink och mårdhund i regel fortsätta utan att parterna behöver införa några ändringar i det gamla arrendeavtalet, berättar lagstiftningrådet Pekka Kemppainen på Jord- och skogsbruksministeriet.
För de gamla avtalen gäller den lagstiftning som rådde då avtalen skrevs. Det vill säga att om mårdhunden ingår i listan på arter som får jagas så ändrar inte omklassningen från vilt till främmande art innehållet i avtalet. För de gamla avtalen fortsätter tidigare praxis, det vill säga att lagstifningen om främmande arter inte medför några förändringar.
I enlighet med 16 § i lagen om främmande arter tillämpas det som jaktlagen stadgar om icke fredade djur på fångsten och avlivningen av mink och mårdhund. Paragraf 48.2 i jaktlagen gäller således också rätten att fånga och avliva mårdhund och mink. Om det i ett gällande arrendeavtal inte särskilt stadgas att rätten att fånga och avliva icke fredade djur inte ingår i jakträtten så får arrendetagaren enligt avtalet göra det. Samma rättighet ingår på motsvarande sätt i en jaktlicens om inte rättigheten uttryckligen utelämnas.
Trots allt kan arrendegivaren ändå anse att avtalet inte inkluderar rätten att fånga mårdhund och mink. I så fall ska arrendegivaren meddela arrendetagaren sin tolkning. Det handlar här om sedvanliga avtalsförhandlingar mellan arrendegivaren och arrendetagaren.