Fästingarnas utbredning oberoende av hjortdjuren

Fästingarna är ett gissel, men orsaken verkar inte vara hjortdjuren utan klimatet.

Antalet fall av sjukdomarna borrelios och TBE (fästingöverförd hjärninflammation) som sprids av fästingar (i dagligt tal även skogsbässar) har ökat explosionsartat i Europa och Finland under de senaste decennierna. Orsaken till detta är inte fullt klarlagd, men bland annat vädret och klimatet verkar ha bidragit till ökningen. Däremot verkar storleken på hjortdjursstammarna inte ha någon inverkan.

Hjortdjuren inte de enda värdarna

Det har föreslagits att vi skulle kunna hejda de fästingburna sjukdomarna genom att minska på antalet hjortdjur. Tanken är att fästingarna då skulle ha färre värddjur och föröka sig långsammare. Men en jämförelse mellan förekomsterna av TBE och borrelios på olika håll i landet med hjortdjursbestånden i samma områden under samma tid visar att det inte verkar finnas något samband.

Fallen av TBE och borrelios är inte färre i områdena med glesa hjortdjursstammar. I vårt land förekommer det flest fall av borrelios i Kymmenedalens sjukvårdsdistrikt. Där drabbades åren 2011-2015 i genomsnitt cirka 55 personer av 100 000 av borrelios. Detta trots att hjortdjurstätheterna i Kymmenedalen är mindre än hälften av tätheterna i exempelvis Birkalands sjukvårdsdistrikt, där i genomsnitt färre än tre personer av 100 000 drabbades av borrelios under femårsperioden.

Även om vi skulle reducera antalet hjortdjur till ett minimum så skulle det knappast ha någon inverkan på förekomsterna av TBE och borrelios. Fästingarna skulle fortsättningsvis ha ett digert utbud av värdar bland däggdjuren och fåglarna.

Sommarens längd avgörande

Fästingarna är spindeldjur som är beroende av lämpligt väder och klimat eftersom de har en svag förmåga att reglera sin fuktighet och kroppstemperatur. Temperaturen ska ligga över sju grader för att de ska kunna skaffa sig ett värddjur. Det verkar mycket riktigt finnas ett samband mellan förekomsten av borrelios i de olika sjukvårdsdistrikten och längden på den termiska sommaren i distrikten: ju längre sommar desto fler fall av borrelios. Den termiska sommaren definieras som perioden då dygnets medeltemperatur ligger över tio grader.

Varje extra dag då dygnets medeltemperatur ligger över tio grader verkar innebära en cirka 6 % större risk för människor att få borrelios. Enligt Meteorologiska institutets statistik ligger årsmedeltemperaturen i vårt land nu cirka 1,5 grader högre än för 40 år sedan. Förändringen verkar kanske inte vara stor, men den räcker troligen till för att försnabba fästingarnas livscykel, öka äggproduktionen, expandera utbredningsområdet och förtäta fästingbeståndet. Eftersom årsmedeltemperaturen i vårt land stiger får vi räkna med att längden på den termiska sommaren kommer att öka. Sannolikt ökar också risken för att drabbas av borrelios.

Ett mildare klimat gynnar inte bara fästingarna utan även artens värddjur, där smågnagarna hör till de viktigaste.

Graf 1: Antalet fall av borrelios i Finland i de olika sjukvårdsdistrikten i förhållande till antalet vitsvanshjortar åren 2011-2015. Det verkar inte finnas något samband mellan hjortstammens täthet och antalet fall av borrelios. (Enligt Riistaweb, Institutet för hälsa och välfärd och Statistikcentralen)

Graf 2: Antalet fall av borrelios i Finland i förhållande till längden på den termiska sommaren i distriktet åren 2011-2015. Antalet fall av borrelios korrelerar med längden på den termiska sommaren: ju längre sommar desto fler fall av borrelios. (Enligt Meteorologiska institutet, Institutet för hälsa och välfärd och Statistikcentralen)

Ämnet behandlas också i det senaste numret av tidningen Jägaren (5/2016)