På basis av snöspårsinventeringarna i början av året har småviltstammarna uppvisar främst små förändringar jämfört med de senaste åren. Sydliga arter så som fälthare klarar sig allt bättre.
Tydliga avvikelser från stammarnas långfristiga utveckling observerades för skogshare och räv, som uppvisade växande tätheter i Norra Finland. I Södra Finland har rävens spårtäthet däremot minskat och ekorrens täthet ökat. Nationellt ökade antalet uttrar och hermeliner, medan antalet mårdar minskade.
Inventeringsresultaten för vitsvanshjort, rådjur och älg är känsliga för både de rådande snöförhållandena och viltutfodringars placering. Naturresursinstitutet (Luke) har skilda uppföljningsprogram genom vilka man kan bekanta sig noggrannare med vitsvanshjort- och älgstammarnas utveckling.
Vintern var rekordvarm i hela landet och det fanns exceptionellt lite snö i landets södra och mellersta delar. I Norra Finland fanns det däremot exceptionellt mycket snö, vilket också kan störa inventeringen. På grund av den ogynnsamma snösituationen förlängdes inventeringsperioden i Södra Finland med två veckor fram till 15. mars. I Egentliga Finland, Nyland och Södra Tavastland var antalet inventerade trianglar så pass lågt att man inte kan dra trovärdiga slutsatser om kortfristiga lokala förändringar.
Totalt inventerades 586 vilttrianglar vilket är cirka 14 färre än under fem tidigare vintrar i snitt.
Den långfristiga uppföljningen av småviltstammar omfattar 32 år
Skogsharens, rävens, ekorrens och hermelinens stammar har klart gått tillbaka under de senaste 32 åren. Mest iögonfallande är att hermelinstammen under uppföljningsperioden minskat till endast en fjärdedel hos denna nordliga art. Under samma period har fältharens, utterns, vitsvanshjortens och rådjurets stammar klart ökat. Alla fyra arter har i huvudsak sydlig utbredning i Finland. Mårdstammen har hållits stabil, men dess tyngdpunkt har förskjutits norrut.
Triangelinventeringen producerar viktig information om hur småviltstammarna utvecklas lokalt. Stammarnas utveckling granskas över inventeringens 32-åriga historia, men den pågående vinterns spårtätheter jämförs också med föregående vinter och de fem senaste årens medeltäthet. I många fall har de årliga lokala växlingarna varit relativt små och deras riktning har inte väsentligt avvikit från stammarnas långfristiga utveckling.
Ett stort tack till alla som deltagit i inventeringen!
Vid vinterinventeringen av vilttrianglar räknas antalet spår i snön av följande arter: skogshare, fälthare, ekorre, räv, hermelin, småvessla, mink, mård, utter, lo, vildsvin, vitsvanshjort, älg, skogsvildren och rådjur, samt en del andra fåtaliga arter. Dessutom registreras iakttagelser av tjäder, orre, järpe, dalripa, rapphöna, fasan, duvhök och korp. Den egentliga uppföljningen av skogshönsfåglarnas stammar baserar sig på linjetaxeringar som görs i slutet av sommaren i samma vilttrianglar som vinterinventeringen. Dessa ger noggrann information om arternas tätheter och häckningsframgång. Bekanta dig gärna noggrannare med inventeringsresultaten på riistakolmiot.fi.