Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Europeisk bäver  

Castor fiber 

Kännetecken

Den största gnagaren i landet. Kroppens längd 65–105 cm. Svansen 22–38 cm. Vikt 12–33 kg. Pälsens färg brun. Svansen vågrätt platt, lik ett årblad och täckt med fjäll. På bakfötterna simhud.

Det är besvärligt att särskilja europeisk bäver och kanadensisk bäver, för dessa två arter har yttre skillnader främst i svansens mått och form. Arternas svansar är i huvuddragen likadana det vill säga breda, platta och fjälltäckta, men kanadabäverns är en aning kortare och bredare ganska jämnbred över hela längden, då den europeiska bäverns klart smalnar av mot spetsen. För en noggrann identifiering behövs ett fastställande av en expert.

bäver

Utbredning

Den europeiska bävern försvann från Finland närmast på grund av överdimensionerad jakt. Bävrar inplanterades senare för att återinföra arten. I Finland har två arter inplanterats: europeisk bäver och kanadensisk bäver. Arterna påminner mycket om varandra till utseendet. Den kanadensiska bävern har ställvis brett ut sig effektivare än sin europeiska släkting. Numera uppgår stammen till 3200-4400 djur.

Levnadssätt och beteende

Simmar och dyker bra. Bygger dammar i vattendrag. Boet av trädstammar, kvistar och gyttja är imponerande stort.

Föda

Bark, skott och blad från asp och björk. Äter även övriga lövträd och buskar, ibland även tallbark.

Fortplantning

Monogam. Brunsttid i januari-februari. Dräktighetstid 3,5 månader. Föder på våren 1–8 ungar. Ibland framskjuts dräktighetstiden och ungarna föds först på hösten.

Jakt 

För fångst av europeisk bäver krävs jaktlicens beviljad av Finlands viltcentral. Jakten sker huvudsakligen genom att vänta på bävrarna vid deras färdstråk eller matplatser. 

Skötsel och förvaltning

Målet med programmet för skötsel och förvaltning av bäverstammarna (pdf) är att stärka den europeiska bäverstammen i Finland till en gynnsam bevarandestatus och därigenom trygga stammens livskraft och jaktbarhet.
Åtgärdsförslagen gäller kontroll av utbredningen av kanadabäver, skötsel av den europeiska bäverstammen, forskning och beståndsuppföljning, jaktarrangemang för europeisk bäver samt kommunikation.

Kanadabävrar föreslås avlägsnas från västra Lappland och om möjligt även från övriga delar av Lappland. Runt de områden i sydvästra Finland där den europeiska bävern förekommer föreslås skapandet av buffertzoner fria från kanadabäver för att främja spridningen av den europeiska bävern.

Genom flyttutsättningar kan man stödja den europeiska bäverns naturliga spridning och eventuellt öka stammens genetiska mångfald. Detaljerade anvisningar ges om möjliga lägen för buffertzoner och flyttutsättningar. Forskningen ska bland annat klarlägga arternas exakta utbredning i Lappland och på de områden i södra Finland där stammarna ligger nära varandra, samt de sociala och ekonomiska effekterna av att avlägsna kanadabävrar och flytta europeiska bävrar.

Målet med skötseln och förvaltningen av bäverstammarna är att den europeiska bävern gradvis ersätter kanadabävern. Processen kommer sannolikt att ta flera årtionden, vilket innebär att en tvåartspolitik måste tillämpas i Finland under en lång tid framöver.