Viltutfodring

Målet med viltutfodring är att stärka djurens kondition inför vintern och förbättra stammens produktivitet. Korrekt placerade utfodringsplatser hjälper också till att förebygga skador på jord- och skogsbruket samt trafikskador, eftersom utfodringen kan användas för att styra djurens rörelser.

Vinterutfodringen inleds innan snön kommer och fortsätter fram till våren. Särskilt små hjortdjur, harar och fälthönsfåglar har nytta av utfodring. Väl genomförd utfodring är en viktig del av viltvården och erbjuder möjlighet till selektiv jakt. Foderkonsumtion, spår och viltkameror ger utförlig information om viltbestånden i området.

Viltvård är markägarens rättighet. Vi utarrendering av jakträtten överförs också viltvårdsrätten på arrendatorn, om något annat inte har överenskommits. Viltvården får dock inte medföra olägenhet för markägaren.

Planering och genomförande av utfodringsplatsen

Utfodringsplatsen placeras med fördel i ett område där djuren också annars samlas på vintern. Platsen bör vara öppen men också erbjuda skydd, så att djuren kan upptäcka rovdjur i tid. Det bör finnas tillräckligt många utfodringsplatser så att djuren inte flockas i för stora grupper och så att rovdjurens påverkan förblir liten.

Det är skäl att i förväg bedöma nackdelarna med utfodringen. Till exempel kan en felplacerad saltsten eller viltåker locka hjortdjuren att korsa en livligt trafikerad väg eller att äta plantbestånd.

Fodret som erbjuds ska vara rent och av god kvalitet. För utfodringen kan foderautomater eller utfodringstak användas, eller alternativt kan fodret placeras på marken. Automatutfodring underlättar speciellt vid utfodring med spannmål, och minskar behovet av underhåll. När utfodring påbörjats ska den fortsätta oavbrutet fram till våren.