En jägare måste sträva efter att endast avfyra i säkra situationer, där träffen dödar omedelbart. Ibland händer det ändå att ett djur skadas av träffen eller fortsätter en bit innan det faller. Ett skadat djur gömmer sig snabbt och kan vara svårt att hitta.
En bra utgångspunkt är att varje avfyrat skott ska ses som en träff. Det här betyder att man alltid ska följa efter det djur man skjutit, så länge det är inom synhåll. Djurets reaktion på träffen märks ofta först ett ögonblick senare, och man kan se att t.ex. en fågel faller eller ett djur stupar längre bort, varvid bytet snabbt kan tas om hand.
Om tecken på en träff finns, och en skjuten fågel eller ett träffat djur försvinner ur sikte, ska du börja leta i den riktning det försvann. Om du har en hund med dig hittar den ofta det skadade eller döda bytet. Även utan hund kan du hitta bytet och ta tillvara det genom att se efter spår i terrängen, som t.ex. blodspår, fjädrar eller spår i snön.
Om du till exempel skjuter en fågel som flyger vid sidan av en flock med ringduvor och du efter skottet ser tecken på träff, ska du överlappa med ett andra skott på samma fågel. Om fågeln trots det nya skottet fortsätter framåt, ska du fokusera på att följa den, och inte skjuta någon annan fågel. Det viktigaste efter ett misslyckat viltskott är att eftersöka den skadade individen utan att spara på tid eller krafter.
Man ska aldrig skjuta in i en flock, för då ökar risken att skadskjuta. Man väljer en fågel ur flocken som flyger lite separat från de andra, då är det också lättare att följa med tecknen på en träff efter att skottet avlossats.
Efter fågelskottet
Tecken på träff
Följ fågeln med blicken och observera tecken på en träff.
Fågeln faller rakt ner: träffen är bra och fågeln hittas sannolikt död.
Fågeln vinglar i luften innan den faller: vingträff, fågeln försöker fly. En sjöfågel som faller i vattnet dyker genast. En vingskadad hönsfågel däremot springer snabbt och gömmer sig. Fågeln måste omedelbart skjutas på nytt.
Fågeln tappar höjd långsamt eller stiger innan den faller: träffen är dålig. Fågeln måste omedelbart skjutas på nytt.
Nedslagsplats
Om du jagar ensam och utan hund, ta noggrann riktning på nedslagsplatsen. Försök ta ett riktmärke nära nedslagsplatsen för att uppskatta rätt avstånd. Ta dig fram till platsen fort. Observera eventuella ljud som uppstår av den skadade fågelns rörelser, om du inte genast hittar fågeln när du kommer fram till platsen.
När två fågeljägare är i skogen tar båda sikte mot fågelns nedslagsplats. Den ena ger sig iväg för att hämta bytet i utsedd riktning, och den andra stannar kvar och ger anvisningar. I allmänhet hittar man nedslagsplatsen med några meters noggrannhet genom att ta korsriktning.
Om du inte hittar fågeln trots noggrant eftersök, märker du ut nedslagsplatsen på ett synligt sätt och ringer efter en hundägare med apporterande hund. Om det inte går att få en hund till platsen, fortsätter du eftersöket genom att genomsöka området på båda sidor om nedslagsplatsen och emellanåt lyssna efter eventuella ljud av en fågel som gömmer sig eller flyr.
Eftersök med hund
För att underlätta hundens arbete skickar du iväg den mot vinden, eftersom den då lättare får upp vittringen. Hunden måste få arbeta i lugn och ro, eftersom fågeln kan ha rört sig i en riktning som enligt jägarna verkar omöjlig. En skadad fågel kan ligga så lågt i vattnet att endast huvudet syns. En sjöfågel som slagit ner i vatten försöker fly till vattenlinjen eller torra land.
Om det har rört sig flera jägare utan hund på ett område, lönar det sig för en hundförare med apporterande hund att gå med hunden längs stränderna t.ex. morgonen efter kvällssträcket. På så vis blir de fåglar som eventuellt har skadskjutits eller inte hittats tillvaratagna.
En effektiv metod att ta vara på skadskjutna fåglar är att gå längs stränderna i kedja. Hundföraren rör sig längs vattenlinjen på stranden och en annan jägare ror bredvid med båt ute på öppet vatten. Hunden söker skadskjutna fåglar mellan de båda jägarna. De fåglar som hunden inte lyckas ta simmar ofta ut på öppet vatten, varvid jägaren i båten kan döda fågeln med ett skott. När man eftersöker skadskjutna fåglar på ovan nämnda sätt måste man vara ytterst försiktig, så att man inte skjuter i riktning mot den andra jägaren eller hunden.
Små viltdäggdjur
Vid jakt på små däggdjur, som t.ex. hare eller räv, är möjligheterna för en jägare utan hund att hitta ett skadat djur till stor del beroende av om det finns snö på marken eller inte. I snön syns spåren och det är lätt att följa dem. En skadskjutning resulterar nästan alltid även i blodspår. Även om blodspår inte hittas, lönar det sig alltid att följa djurets spår en bit och observera eventuella tecken på skadskjutning, vilka förutom blodspår kan vara bland annat atypiska steg eller ovanligt beteende.
Om jägarna är flera, kan en följa efter det skadskjutna djuret medan de övriga ställer sig på pass på de platser där man antar att djuret kan komma fram. Om man har en hund med sig får den ofta tag på det skadade djuret. Om hunden återvänder längs sitt eget spår, har den kunnat få tag på bytet eller spårningen har slutat till exempel i en håla eller under en byggnad. Man kan lyckas driva ut en räv, mårdhund eller hare från en sådan plats utan hund eller med hjälp av en grythund.
Efter hjortdjursskottet
Tecken på träff
Djuret reagerar på träffen genom att rycka till och fly fallande: träffen är sannolikt bra.
Djuret kröker ryggen efter träffen: bukskott.
Djuret faller men flyr haltande: träff i benen.
Djuret faller och ligger kvar: ryggradsträff. Om träffen endast har snuddat vid ryggradens taggutskott, kan djuret hämta sig efter ett ögonblick och därefter fortsätta obehindrat. Ett sådant djur kan vara svårt att spåra. Vid en bra ryggradsträff ligger djuret kvar på skottplatsen.
Eftersök vid skadskjutning
Lägg på minnet i vilken riktning djuret rör sig.
Märk ut djurets läge vid skottögonblicket, men undvik att röra vid blodspår.
Se till att de andra jägarna håller sig borta från det skadskjutna djurets spår.
Meddela jaktledaren om det skadskjutna djuret. Vid jakt på rådjur gör du anmälan till den person som ansvarar för jakten.
Jaktledaren tar hand om situationen och ger nödvändiga anvisningar om fortsatta åtgärder. Vid jakt på rådjur kommer du överens med den person som ansvarar för jakten om att skaffa en spårhund till platsen.
Jaktledarens uppgifter
Lugna ner situationen och klargöra läget. Ge det skadade djuret tid att lägga sig ner, varvid möjligheterna att hitta det och ta tillvara bytet ökar.
Kontakta en spårhundsförare och kalla denna till platsen.
Flytta eller försäkra sig om passkedjans placering: passkedjan ska vara framför det skadade djuret när spårhunden börjar arbeta.
Kontakta jakträttsinnehavaren i grannområdet, om det skadade djuret förflyttar sig dit.
Underlätta spårhundens arbete och förbättra möjligheten att hitta djuret
Märk ut skottplatsen noggrant.
Ge en noggrann beskrivning av djuret och dess beteende efter skottet.
Se till att djuret har getts möjlighet att lägga sig ner.
Inled spårningen ungefär 1–2 timmar efter skadskjutningen.
Förutom hundföraren följer en eller högst två jägare med.
Eftersöket ska inte avslutas förrän man med säkerhet kan konstatera att djuret fortsätter sin färd i livsdugligt skick.
