Viltskogar
Många viltarter klarar sig bra i ett mångfaldigt skogslandskap, där det finns mångsidig busk- och undervegetation, blandskog, variationer i trädbeståndets storlek och täthet samt lämpligt med behärskad inte skötta områden, som erbjuder skydd och föda.
Människans verksamhet syns starkt i det finländska skogslandskapet. Skogsbruket har såväl direkt som indirekt påverkat viltets levnadsförhållanden och omfattning.
Vinnare och förlorare
Mängden och kvaliteten på livsmiljöer som är lämpliga för vilt har en avgörande inverkan på viltbeståndens storlek. Till exempel anses den främsta orsaken till skogshönsfåglarnas tillbakagång under de senaste 50 åren vara förändringen i skogarnas struktur. Även den omfattande skogsdikningen har försämrat fåglarnas fortplantningsframgång och minskat antalet livsmiljöer som lämpar sig för dalripa, särskilt i södra och mellersta Finland.
Markägaren bestämmer
Att förbättra och öka livsmiljöerna i kulturskogar är ett långsiktigt arbete, vars verkningar sträcker sig tiotals år framåt i tiden. Med tanke på viltet är det speciellt viktigt att agera på ett vidsträckt område – det ska finnas till buds tillräckligt med lämpliga biotoper för var och en art, i fråga om såväl skogsbeståndet som landskapet. I det här arbetet är markägaren i nyckelställning.
Viltvänligt skogsbruk
Att storleken på skogshönsfåglarnas bestånd varierar från år till år beror på många faktorer, såsom variationer i vädret och i sorkbestånden, som vi inte kan påverka. Den genomsnittliga mängden i bestånden beror huvudsakligen på mängden av livsmiljöer och kvaliteten på miljöerna, och dessa är faktorer som vi kan påverka.
Viltvänligt skogsbruk innebär skötsel av kulturskog med hänsyn till skogshönsfåglar och övrigt vilt. Riktlinjerna för viltvänligt skogsbruk främjar en mångsidigare förvaltning av kulturskogarna. Riktlinjerna har tagits fram i samarbete med skogsbruksproffs, och att iaktta dem hindrar inte virkesproduktionen eller medför extra kostnader för skogsägarna.
Gynna blandbestånd
Röjning undvik överdriven städning
Hur skulle du berätta om viltvänligt skogsbruk för en markägare
Tjäderspelplatser räknas som specialobjekt
Behandla de värdefulla övergångszonerna varsamt
Näring och skydd för fåglarna
En välmående viltskog ger skogshönsfåglarna rikligt med föda och skydd. Skogshönsfåglarna trivs i blandskog där trädbeståndets storlek och täthet varierar. Idealet är en skog med minst tre trädslag och riklig undervegetation, viltbuskage och sparträdsgrupper.
Blåbär är den viktigaste näringsväxten för skogshönsfåglar. Särskilt viktigt för hönsfågelkullarna är att det finns ett enhetligt bestånd av blåbärsris som erbjuder skydd och levande föda i form av insekter som lever på blåbärsbladen.
Skogshönsfåglar trivs i de skiktade övergångszonerna mellan skog och myr. Syftet med skötseln av dessa områden är att bevara växtligheten. Skogsbruksmässigt improduktiva dikningsområden kan vara lämpliga för restaurering till viltmyrar.
Viltvänligt skogsbruk främjar naturens mångfald, landskapet och rekreationsbruket av skogarna. I en produktiv och välmående skog trivs både viltet och människorna. Dessutom främjar den beredskapen för klimatförändringen, skogsskador och förändringar i virkespriset.
Metoderna inom viltvänligt skogsbruk är frivilliga och enkla att genomföra. Viltet kan beaktas i allt skogsvårdsarbete under skogsbeståndets hela omloppstid. Finlands viltcentrals mål är att viltvänligt skogsbruk ska bli en del av skogsbrukets vardag.
Spara viltbuskage och underväxt i skogar av alla åldrar.
Gynna blandbestånd.
Röj endast runt gagnvirket – undvik onödig städning.
Spara ris- och buskageskikt.
Bevara krontäckningen i övergångszonerna mellan torvmark samt myrar och moar.
Använd metoder för kalhyggesfritt skogsbruk vid lämpliga objekt.
Restaurera dikningsområden där trädens tillväxt är svag till viltvänliga myrar.
Använd höggallring och längre omloppstider åtminstone i skogar med strukturell mångfald.
Lämna naturvårdsträden i grupper.
Fältinstruktion för viltvänlig skogsvård (pdf)