Storskrake

(Mergus merganser)

Kännetecken: När storskraken flyger lyser de vita vingfläckarna långt, stjärten är lång och huvudet strävar framåt. Huvudet större och huvudtofsen inte lika upprättstående som hos viggen. Hanens praktdräkt har mörkgrönt huvud, främre delen av ryggen svart. Ryggen, övre delen av baken samt stjärten är grå. I övrigt är kroppen vit. Hos honorna är den vita vingfläcken mindre än hos hanen, det rödbruna huvudets färggräns skarp till den grå halsen (även hos hanen i höstdräkt skarp färggräns). Ungfåglarna liknar honan, brunare på ryggen. Den fridlysta gravanden kan förväxlas med storskraken, men gravanden flyger med gässliknande lugna vingslag.

Utbredning: Hela landet, föredrar havskusten och större sjöar, även flodstränder.

Fortplantning: Lägger i slutet av april 6–12 gulvita ägg. Boet i holk, håla, byggnader eller på marken.

Föda: Fisk, kräftdjur och insekter.

Övrigt: Stor- och småskrake avskjuts sammanlagt 4 400 – 11 100 exemplar om året.