Ejder

(Somateria mollissima)

Kännetecken: Den största dykanden. Flyger tungt. Simmar djuptliggande, huvudet kilformat (Den fridlysta alförrädaren har rektangulärt huvud). Hanens (gudingens) praktdräkt har vit fjäderdräkt, men hjässan, vingpennor, buk och bak är svarta. I nacken grönaktiga fläckar. Honan (ådan) har svart och brunbrokig fjäderdräkt, något rödaktig. Den fridlysta praktejderhonan är rödaktigare, sattare och med kortare näbb. Dessutom sträcker sig praktejderns sidkil vid näbben ungefär halvvägs till mungipan och näsborrarna. Hos ejdern sträcker sig sidkilen ända ner under näsborrarna (unga praktejdrar och honor är svåra att skilja från ejdern). Ådans vingbårder syns svagt. Den fridlysta alförrädaren är hälften mindre än ejdern.

Utbredning: Förekommer rikligt i yttre skärgården, häckar inte i de innersta områdena av Bottenviken och Finska viken.

Fortplantning: Lägger 4–6 grågröna ägg i april. Boet nära stranden i skydd av vegetationen eller öppet.

Föda: Blåmusslor, snäckor och kräftdjur.

Övrigt: Årligt byte 2 000 – 11 000. Under tiden 1.6—15.6 är jakt på ejderhane förbjuden i andra områden än det som särskilt har markerats på kartan i jord- och skogsbruksministeriets förordning 1077/2015 (i bilagan). Se även Ejderhane promemoria 2015-2018 (på finska). Inom detta område är jakten tillåten, med undantag för skär och kobbar där det påträffas ejderhonor med ungar eller där det finns samhällen av sillgrisslor, tobisgrisslor eller tordmulor. Enligt jaktlagen 9 § om rätten att jaga inom skyddsområden gäller dessutom vad som stadgas eller bestäms särskilt.

Områden där jakt på ejderhane är tillåtet på Paikkatietoikkuna

Jakt på ejderhane Sydöstra Finland
Jakt på ejderhane Mellersta Österbotten
Jakt på ejderhane Lappland
Jakt på ejderhane Österbotten
Jakt på ejderhane Norra Österbotten
Jakt på ejderhane Satakunda
Jakt på ejderhane Finlands kust
Jakt på ejderhane Nyland
Jakt på ejderhane Egentliga Finland