Orre
Lyrurus tetrix
Kännetecken
Tuppen blåsvart, hönan brunbrokig. Hos båda könen kan man när de flyger se en typisk ljus vingstrimma, som saknas hos tjädern. Orrtuppens stjärt kännetecknas av lyrformen, hönans stjärt svagt inskuren.
Det kan vara förvånansvärt svårt att se skillnad på tjäderhöna och orrhöna. På nära håll ser man dock klara skillnader mellan arterna. Tjäderhönan är klart större och kraftigare än orrhönan. Men i vissa situationer är det svårt att bedöma skillnaden i storlek. I synnerhet tjäderhönans hals är tjockare och huvudet kraftigare än orrhönans, och tjäderhönan har dessutom ofta ett stiligt ”hakskägg”. Av färgkännetecknen är de viktigaste på bröstet, stjärten och vingovansidorna.
Tjäderhönans stjärt är längre och har rundare spets än orrhönans. När tjäderhönan flyger upp framträder dess utbredda, rundade stjärt och särskilt kanterna som rostbruna och skiljer sig tydligt från färgen på ryggsidan i övrigt. Dessutom har den breda, tvärgående svarta ränder. Orrens stjärt är mörkare gråbrun, men också den har ofta en rödaktig nyans. Stjärtens färg avviker emellertid inte mycket från ovansidans färg i övrigt. De svarta tvärgående strimmorna är tunna och svagt framträdande. Stjärtens topp är ganska jämn, till och med svagt inskuren. Ett bra kännetecken är de vita längsgående strimmorna på orrens vingovansida, som syns när den flyger. De saknas hos tjäderhönan. Orrhönan har också ljusare vingundersida än tjäderhönan.
Det viktigaste och synligaste kännetecknet på en tjäderhöna som sitter i ett träd eller på marken är den enfärgade och starkt rostorange nyansen på halsen och bröstet. Tjäderhönan ger ett ljusare och brokigare intryck än orrhönan. Särskilt bukens och sidornas grundfärg är nästan vit, med kraftiga svarta och rostfärgade mönster. Färgskillnaden jämfört med bröstet är tydlig. Hos orren är hela undersidans grundfärg jämnt brun med mörka mönster som är mindre och framträder svagare.
Också tjäderhönans ovansida är brokigare än orrens. Tjäderhönan har på skuldrorna tydligt framträdande vita fläckar som bildar ”hängslen”, vilka framträder svagare eller saknas helt hos orren. Allmänt taget är orrhönan alltså mycket mera enfärgad än tjäderhönan.
Orre
Spår
Orrens spår är klart mindre än tjädertuppens och tjäderhönans. Spårstämpelns längd är 8–9 cm. Orrtuppens spårstämpel är större än orrhönans, men det är ofta svårt även för en erfaren jägare att identifiera könet utifrån storleken på spårstämpeln. För att skilja orrens och tjäderns spår från varandra är det bra att förutom storleken på spårstämplarna också observera livsmiljön där spåren har påträffats. Orrspår påträffas vanligtvis vid kanterna av öppna fält.
Orrarna övernattar i snögrottor alltid när snöförhållandena tillåter. De övernattar ofta på öppna områden och dyker från flykten rakt ner i snön, där de gräver en tunnel som är en till två meter lång.
Orrarna söker sig ofta till snögrottorna i flockar. På botten av snögropan finns en hög med spillning, som täcks av grönt, rinnande sekret från blindtarmen.
Spillning
Orrens spillning är väldigt likadan som tjäderns, men mindre till storleken.
Förvaltningsplan
Målet med förvaltningsplanen för Finlands skogshönsfåglar (mmm.fi) är att förbättra och öka tillgången på lämpliga livsmiljöer för dessa arter. En central metod för att nå målen är naturvård i ekonomiskogar.
Planen presenterar praktiska åtgärder som gör det möjligt att hålla fågelstammarna livskraftiga och hållbart jaktbara. I detta arbete har den privata skogsägaren en nyckelroll.
Målen är särskilt att öka lämpligheten hos uppväxtskogar för skogshönsfåglar, säkerställa tillräcklig förekomst av blåbärsris, öka mängden nyckelbiotoper samt trygga tillräckliga livsmiljöer för ripa i barrskogszonen.