Älg

En fullvuxen älg har stora klövar. När den första snön faller har kalvens klövar uppnått storleken av vitsvanshjortens. Klövparets bredd är ett bra kännetecken. Vitsvanshjortens klövpar kan vara 9 cm brett, medan älgens är klart bredare. Klöven hos en fullvuxen älg är 12–16 cm lång. Framfötternas klövar är större än bakfötternas, och när älgen rör sig spretar den ofta med klövarna på framfötterna. Eftersom lättklövarna är placerade förhållandevis lågt avtecknas de i spåret redan vid gång, när det tunga djurets klövar pressas kraftigt mot marken. Älgens spårstämpel är så stor att man knappast kan missta sig på vilken art det rör sig om.

Älgen rör sig i gång. På eget initiativ rör den sig helst inte ens i trav, för att inte tala om ännu mer energikrävande gångarter. Vid lugn gång är steglängden nästan två meter. Också på bärande underlag stiger den med bakre foten i spåret efter den främre, eller aningen bakom. Det är kanske något oväntat med tanke på älgens långa ben. Älgens bringa är bred, vilket gör att skrevningen vid gång är stor. I djup lössnö är steget kortare. Älgen lyfter inte benen högt, utan gör släpspår i mjuk snö. Gångspår i djup snö består således av två parallella fåror.

Vid trav stiger älgen med bakfoten framför avtrycket av framfoten. Lättklövarna avtecknas i spåret, och steget är långt, till och med över tre meter. Vid snabbare trav minskar skrevningen. Vid trav i mjuk lössnö stiger den ändå med bakfoten i spåret efter framfoten. Vid trav spretar klövarna, och något mer på framfötterna än på bakfötterna. Älgen rör sig inte snabbare än trav utan orsak, men vid behov kan den galoppera i hög hastighet.

Älgar orsakar skada för jord- och skogsbruket när betandet riktar sig kraftigt mot till exempel en enskild plantodling. Läs om metoder för att förebygga skador.

Älgens spillningskulor är 2–3 cm långa, ofta ganska runda och avsmalnande i ena änden. Färsk spillning är täckt av slem. På vintern är spillningen mörk och på sommaren grönaktig och lösare.

Den ekonomiskt sett viktigaste viltarten i Finland. Jagas vanligtvis med ställande hund, i viss utsträckning även som drevjakt, vaktjakt och genom spårning och smygjakt. Bytesmängderna varierar avsevärt från år till år. Stammens utvecklingstillstånd och de regionala målen för stamförvaltningen inverkar på bytesmängderna. Stamförvaltningen planeras så att de skador älgarna orsakar skogsbruket och trafiken hålls på en rimlig nivå.

Skötseln av älgstammen förutsätter att jägarna kan identifiera älgarnas kön och åldersgrupp. Detta är viktigt för att avgöra om en älg är lämplig att fällas eller om den bör få bli äldre enligt målsättningarna i älgförvaltningsområdet. Älgar delas in i tjurar och kor, och inom båda grupperna skiljer man mellan kalv (halvåring), ung (1½–5½-åring) och fullvuxen (över 6½-åring).

Älgarnas kroppstorlek växer med stigande åldern, vilket kan utnyttjas vid identifiering av åldersgrupper. De olika åldersgupperna har även andra för dem typiska särdrag. Älgens utseende kan dock växla beroende på bland annat årstid och väderlek och därför behöver man ofta flera olika indikatorer för åldersbestämning.

Obs. Dessa exempel visar endast grova riktlinjer. Lokala skillnader förekommer, så älgarnas utveckling i det egna älgförvaltningsområdet
bör studeras utgående från fällda älgarnas kända ålder.

Kalv, det vill säga ½ -årig:

Tjurens åldersbestämning:

Kons åldersbestämning:

Åldersbestämning utgående från tänderna:

Det lönar sig inte att på förnyelseområden röja lövträds slybestånden för tidigt. Man kan minska och förebygga ekonomiska skador orsakade av älg genom att styra älgarnas födointag till lövträds sly. För att skydda tallplantor har man utvecklat Trico-älgavskräckningsmedel, vilket är framställt av njurtalg från får. Lukten och smaken av Trico skyddar trädplantorna från att bli ätna av hjortdjur. Man kan också föra ut slicksternar i skogen, med vilka man strävar till att påverka älgarnas näringsanvändning. Man kan även placera ut slickstenar under kraftlinjer där också trädbestånden för övrigt ska hållas låga.

Regleringen av älgstammen bygger på planerad jakt. Om jakten inte planeras över tillräckligt stora områden kan resultatet bli en sned köns- och åldersfördelning, minskad produktionsförmåga, låga slaktvikter och svaga troféer. Om det finns för få tjurar störs det normala brunstbeteendet, vilket leder till att korna får färre kalvar och att kalvningarna sker sent. Kalvar som föds senare på säsongen blir också mindre till växten. En alltför ung åldersstruktur hos hondjuren försämrar dessutom älgstammens produktivitet. Även en alltför låg älgtäthet leder till minskad avkastning i stammen.

Målet med älgförvaltningen är att upprätthålla en stabil och strukturellt balanserad älgstam. I den förvaltningsplan för älgstammen (mmm.fi) som fastställdes 2014 har allmänna mål för stammens struktur definierats, vilka man strävar efter att nå genom styrning av jakten. Mer detaljerade mål beslutas på regional nivå. Detta arbetssätt syftar till att beakta regionala särdrag och förbättra olika aktörers möjligheter att påverka älgförvaltningen. Stora rovdjur, såsom björn och varg, använder älg som föda och deras predation måste beaktas i planeringen av älgstammens beskattning. Rovdjurens uttag minskar antalet älgar som kan jagas.

Planen har som mål att öka flexibiliteten i regleringen av älgstammen samt stärka jaktlicensinnehavarnas lokala beslutsrätt och ansvar. Dessa mål främjas genom utveckling av så kallade gemensamma licens- och banklicensförfaranden. Aktuell och tydlig information har en central roll för att stödja flexibel reglering och uppföljning av planens genomförande.

Åtgärderna i förvaltningsplanen syftar också till att säkerställa de nyttor som älgnäringen ger, förebygga skador som älg orsakar trafiken samt skogs-, jord- och rennäringen, och förbättra noggrannheten och användbarheten i skade- och olycksstatistiken.

Vid beredningen av förvaltningsplanen hade regionala och lokala intressentgrupper samt enskilda medborgare omfattande möjligheter att delta. De regionala viltförvaltningsråden och det nationella viltförvaltningsrådet deltog i arbetet genom att ordna regionala intressentmöten och ge synpunkter på planutkastet.