Älgjakt
Älgjakten samlar årligen en stor grupp av jägare till utövandet av deras hobby, och älgen är ekonomiskt Finlands mest betydande vilt. Älgbeståndets struktur har ställvis också varit mycket snedvriden, därför har man balanserat den inom ramen för älgens beståndsvårdssystem sedan år 2015.
Snedvridningen har förorsakat en brist på exakta mål, på grund av vilket det därför har fällts för mycket fullvuxna tjurar och onödigt lite kalvar. Om det i stammen finns för litet fullvuxna tjurar, kan kornas befruktning försenas, och på grund av det föds kalvarna senare än normalt. Det här är en delorsak till, att det på hösten även hittas väldigt små kalvar.
Med hjälp av regionala viltrådens tydliga fastställda mål och den årliga älgförvaltningsområdesvisa beskattningsplanen vet man, hur mycket tjurar, kor och kalvar som borde fällas för att stammen struktur skulle vara lämplig.
Det är inte möjligt att snabbt ändra på älgstammens struktur, eftersom älgarna når fullvuxen ålder först efter flera års tid och kan till och med leva ända upp till tjugoårs ålder. Stamskötseln är således ett långsiktigt arbete. Arbetsredskapet som står till förfogande här är selektiv beskattning. Det är av mycket stor betydelse hur många, och hurudana älgar som fälls under jaktsäsongen.
Målsättningen för älgtätheten fastställs per älgförvaltningsområde. I södra Finland är målsatt täthet på många ställen mellan 2,5–3,5 älg/1000 ha. I Lappland är de målsatta tätheterna betydligt lägre. De senaste fem åren har den årliga älgbytesmängden varit i genomsnitt 50 000 individer.
Med planeringen av beskattningen av älgstammen avses den årliga verksamhetshelhet som inverkar på ansökningarna om jaktlicens, givna utlåtanden, beviljande av jaktlicenser och användningen av beviljade jaktlicenser.
Målet med beskattningen av älgstammen är att styra jakten på älg så att älgstammen bevaras
- livskraftig
- stabil till sin struktur
- produktiv
- med en genetisk mångfald
Målet med planeringen av beskattningen av älgstammen är också att styra älgjakten så att de skador på jord- och skogsbruk och i trafiken som orsakas av älg ska hålla sig på en sådan nivå som samhället accepterar.
Den viktigaste planeringsnivån i beskattningsplaneringen är älghushållningsområdet (png). Målet är att bilda en landstäckande områdesindelning där varje älghushållningsområde så väl som möjligt täcker sommar- och vinterbetena.
Många aktörer deltar i planeringen
I planeringen av beskattningen av älgstammen deltar
- jord- och skogsbruksministeriet genom att bekräfta den nationella skötselplanen för älgstammen
- nationella viltrådet genom att höra nationella intressegrupper och presentera de årliga nationella målen med vården
- regionala viltråden genom att höra regionala intressegrupper och presentera de regionala målen med vården
- nationella ansvarspersonen för beskattningsplanering genom att följa och styra arbetet för att uppnå de riksomfattande målen med vården av stammen
- regionala ansvarspersonen för beskattningsplanering genom att följa och styra arbetet för att uppnå de regionala målen med vården av stammen
- jaktvårdsföreningarna genom att höra lokala intressegrupper och presentera de lokala målen med vården
- den som erhållit jaktlicens genom att höra personer som har jakträtt och sätta upp egna mål för vården och årligen ansöka om jaktlicenser samt besluta om användningen av beviljade jaktlicenser.
Planeringen av beskattningen av älgstammen grundar sig på så uppdaterad och tillförlitlig information som möjligt om älgstammen och de skador som den orsakar. För detta ändamål följer Naturresursinstitutet (Luke) älgstammens storlek och åldersstruktur, rörlighet, fortplantningseffektivitet, genetiska struktur och hälsotillstånd samt älgjakten, baserat på de observationer och uppgifter som jägarna registrerar i Oma riista. Luke publicerar dessa jägargenererade data på webbplatsen luonnonvaratieto.luke.fi. På webbplatsen finns också en beskattningsräknare (luke.fi) med vilken man, utgående från beståndsbedömningens grunduppgifter, kan beräkna en lämplig mängd och struktur för älgbytet inom ett område genom att justera målen för älgtäthet samt ålders- och könsfördelning. Räknaren finns på sidan för naturresursdata.
Utgående från de uppgifter som registrerats i Oma riista och analyserats producerar Luke uppskattningar av älgstammens storlek och struktur för den årliga beskattningsplaneringen och ger rekommendationer om beskattningens kvantitativa och strukturella inriktning, så att de uppsatta målen kan nås.
Vid planeringen av beskattningen av älgstammen beaktar man Lukes uppskattningar av älgstammens storlek och struktur, och man bedömer vilka andelar av kalvar samt vuxna tjurar och kor som bör vara målet för fångsten inom älghushållningsområdet.
Det regionala viltrådet kallar regionala intressegrupper i stor omfattning till årliga förhandlingar om vården av älgstammen. Under förhandlingarna diskuteras hur de regionala målen ska uppnås samt eventuella preciseringar av dem.
När målen för vården av älgstammen för de olika älghushållningsområdena sätts upp och beskattningen planeras beaktas bland annat mängden och kvaliteten på skador orsakade av älg samt t.ex. stora rovdjurs inverkan på älgbeståndet. Samtidigt överenskoms om behövliga åtgärder, vilka beaktas i utarbetandet av de årliga beskattningsplanerna.
Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna handleder jaktlicensmottagare främst genom att ge råd och tillhandahålla utbildning och anvisningar om jaktens konsekvenser för älgstammen. Jaktvårdsföreningarna ordnar utbildningar i lokal beskattningsplanering för personer som ansöker om jaktlicens och informerar om älghushållningsområdet och älgbeskattningsplanerna.
Under jaktsäsongen ordnar jaktvårdsföreningarna informationsmöten för föreningar och klubbar som deltar i älgjakten. Under mötena granskas jaktens inriktning inför slutet av säsongen, så att man ska nå de uppsatta målen för vården av älgstammen.
Älgtjurars horn växer fram till cirka 6½ års ålder då tjurarna blir fullvuxna. Hur mycket hornen växer beror bland annat på näringstillgång och genetiska anlag. Hornen kan användas som indikatorer för selektiv avskjutning förutsatt att man skiljer åt skovelhornstjurar och stånghornstjurar samt en mellantyp.
Älgarnas taggantal varierar mellan olika individer, och därför måste man också ta i beaktande hornens storlek och utlägg när man gör
beslut om att skjuta.
Tjurar som sparas:
Unga utvecklingsdugliga 2½—5½ års tjurar är sådana som sparas om det är möjligt. Tjurar i denna åldersgrupp har taggar med variation, stånghornstjurar 4—7 taggar och skovelhornstjurar 6—12 taggar. Hornens utlägg och tjocklek har inte ännu utvecklats färdigt. Hornens utlägg är i allmänhet under 100 cm och hornets stångomkrets är under 17 cm.
Tjurar som fällt hornen aktar man sig för att fälla, eftersom detta omöjliggör selektiv tjuravskjutning.
Tjurar som kan fällas:
Man strävar till att rikta jakten till unga 1½-åriga och fullvuxna ≥ 6½-åriga. Tjurar som är 1½ år har i allmänhet 1—4 taggar. I denna åldersgrupp har cirka hälften 2 st. taggar och hälften har fler. De fullvuxna stånghornstjurarnas taggantal är normalt 7—10 och skovelhornstjurar över 13 taggar. Fullvuxna mellantypstjurar har i allmänhet 10—13 taggar. Hornens utlägg är normalt över 100 cm och hornets stångomkrets är över 17 cm.
