(Larus marinus)
Kännetecken: Den största måsfågeln i Finland. Påminner om den fridlysta silltruten. Den vuxna fågelns rygg och vingarnas ovansidor mörkt gråsvarta, hos silltruten motsvarande delar svartare. Skiljer sig frånn silltruten genom att den är större, har ljusa köttfärgade eller gråskiftande ben; kraftigare näbb, huvud och hals. I flykten skiljer den sig från silltruten genom de trubbiga ändarna på de breda vingarna,som har ett brett vitt fält i toppen och en bredare vit bakkant, som fortsätter ända till vingspetsen (Hos silltruten fortsätter den i allmänhet inte lika långt). Havstrutens vingar lyser vackert mot himlen. Vingundersidans bakkant är ljusare grå, och har inte så skarpa gränser som silltrutens vingundersida. Det är svårt att skilja på en ung havstrut och en ung silltrut; båda är brunbrokiga. Den unga havstrutens vingar har ljusare pennor närmare kroppen än ytterst på vingen, hos den unga silltruten är alla vingpennor enhetligt brunsvarta. Den unga havstruten är större och har ljusare huvud samt större näbb än den unga silltruten (eller gråtruten). Identifikationen underlättas om ungarna är tillsammans med sina moderfåglar. Dessutom häckar havstruten på de yttersta skären och kobbarna. Havstruten tar ungar av sjöfåglar och kan döda också fullvuxna andfåglar.
Övrigt: Fridlyst i Norra Österbottens, Kajanalands och Lapplands landskap 1.5–31.7, i Norra Savolax och Norra–Karelens landskap 1.4–31.7 och i övriga delar av landet 10.3–31.7. Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att upprätthålla artens gynnsamma skyddsnivå kan Finlands viltcentral bevilja dispens för fångst eller dödande av fredade fåglar.