(Larus argentatus)
Kännetecken: Mindre än havstruten, men något större än silltruten. Den vuxna fågelns rygg och vingovansida gråa. Fötterna köttfärgade eller gulskiftande. Vingspetsarna svarta som hos den fridlysta silltruten, men gråtruten är större, näbben kraftigare, undernäbben rödfläckig vid toppen och vingslagen är långsammare hos gråtruten. Ögat är gult (hos fiskmåsen mörkt), huvudet tyngre och kantigare samt halsen längre än hos fiskmåsar. I flykten är vingens undersida ljusare jämfört med vuxna havs- och silltrutar. Ungfåglarna är grumligt askgråbruna, på stjärten kan urskiljas ett mörkt, brett kantbälte som omarkerat gränsar till stjärtroten. Hos unga havstrutar är bältet tydligare avgränsat; hos unga silltrutar är stjärtens spets brett mörk och skillnaden tydligast till övriga delen av stjärten. Den unga gråtrutens inre handpennor är ljusare än de yttre liksom hos havstruten; hos den unga silltruten är alla handpennor enhetligt brunsvarta. Gråtruten häckar i samhällen i havet, vid insjöar samt skoglösa kärr. Ställvis skadlig då den äter sjöfåglarnas ägg och ungar.
Övrigt: Fridlyst i Norra Österbottens, Kajanalands och Lapplands landskap 1.5–31.7, i Norra Savolax och Norra Karelens landskap 1.4–31.7 och i övriga delar av landet 10.3–31.7. Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på bevarandet av artens gynnsamma skyddsnivå kan Finlands viltcentral bevilja dispens för fångst eller dödande av fredade fåglar. Gråtrutskolonier är fridlysta hela året.