(Lynx lynx)
Kännetecken: Kroppslängd 70–120 cm, svansen 15–25 cm, vikt 7–30 kg. På sommaren pälsen rödbrun, på vintern gråvit. Bruna eller svarta fläckar och strimmor i pälsen. Öronen försedda med tofsar. Öronen ljusa baktill, syns bra i skymningen. Lodjurets ögon är gula, pupillen rund. Relativt långa ben, jämfört med huskatten. Svansen, som är svart i toppen, är däremot kortare.
Utbredning: Finlands enda vilda kattdjur. Stammen har stärkts tack vare fridlysning och lodjuret kan numera påträffas i fåtal över hela landet. Rör sig i skymningen och på natten, ibland också på dagen. Föredrar svåråtkomlig, kuperad och stenig terräng. Kan klättra upp i träd när den blir trängd.
Fortplantning: Lodjurets brunsttid är i mars. Dräktighetstiden är 63–72 dygn, det föds 1–3 ungar. Ungarna är beroende av modern fram till följande vår.
Föda: Köttätare. Bytessortimentet synnerligen omfattande, allt från små gnagare till hjort och ren. Populär föda är harar och vitsvanshjortar och i Lappland renar. Smyger fram och överraskar bytet, anfaller det med ett par långa hopp. Stora bytesdjur har ett prydligt spår av strupbett, av stekarna har ofta bara en del ätits upp. Täcker ibland över bytet, men återvänder inte till det lika säkert som björnen. I söder kan lodjuret utnyttja bytet och kadavret bättre, i norr hindrar ofta kölden lodjuret från att äta hela kroppen.
Övrigt: Lodjuret ser man sällan, för det hör en nalkas på långt håll. Lodjuret är alltid fridlyst. Jakt sker med stöd av dispens som beviljas av Finlands viltcentral.