Vildkanin

Oryctolagus cuniculus

Klart mindre till storleken än skogsharen. Kortare öron. Vikt cirka 1–2 kg.

Vildkaninen är ett vilt av främmande ursprung som spridit sig i Finlands natur med människan. Den förekommer främst i huvudstadsregionen.

Lever i allmänhet i samhällen och bygger upp slingrande nätverk av hålor. Den förökar sig snabbt och har 3–4 kullar om året. Milda och snöfattiga vintrar underlättar vildkaninens spridning i södra Finland.

Äter mångsidigt, bland annat örtartade växter, brodd, grönsaker och bark samt skott på barrträd.

I allmänhet 3–4 kullar om året, med 2–10 ungar i varje kull.

Spår

Kaninens tassar är mycket mindre än hararnas. I bra spårsnö är de ovala spårstämplarna spetsiga framtill. Baktassens spårstämpel är under 5 cm och framtassens under 4 cm lång. Kaninen är inte anpassad till snöförhållanden i nämnvärd utsträckning, och den verkar inte spreta med tårna för att öka bärytan i snö. Kaninspår kan vara svåra att skilja från spåren efter harungar i vårsnön.

Spårställningen liknar harens, trots att den är klart mindre. I kaninens språngspår är framtassarnas avtryck jämsides oftare än i harspår. Vid födosök i lugnt tempo kan kaninens steglängd vara endast dryga 20 cm. Kaninen är sällskaplig till sin natur, och där det finns kaniner kan förekomsten av spår vara riklig.

Jakt

Jakttid

Jagas huvudsakligen för att förhindra skador orsakade av vildkanin och för att stävja stammens utbredning.

Jakttider

Vildkanin

Kännetecken

Utbredning

Levnadssätt och beteende

Föda

Fortplantning

Se även