Vigg
Aythya fuligula
Kännetecken
Viggen och berganden påminner mycket om varandra i alla dräkter. På hösten är det svårt att se skillnad på viggen och berganden i terrängen, och för att identifiera dem måste man använda relativa kännetecken som storlek och form.
När de flyger syns på båda arterna en bred vit vingstrimma, som skiljer de båda arterna från alla våra andra sjöfåglar. Bergandens vingar är bredare och flykten något tyngre och rakare än viggens. Berganden är aningen större och kraftigare än viggen. Huvudet ger ett brantare och rundare intryck, och näbben är längre och bredare. Viggens huvud är mera kantigt och näbben är mindre. De flesta viggar har åtminstone en tillstymmelse till tofs i praktdräkt, vilket berganden saknar.
Bergandshanar i eklipsdräkt ses knappast alls i Finland, eftersom de ruggar ute på havet eller ger sig av på ruggningsflytt. Hanens rygg är i praktdräkt gråtonad, klart ljusare än viggens. Bergandshonan är ljusare brun än viggen. Huvud, bröst och övre sidan är kanelbruna, medan de är mörkbruna hos viggen. Hos båda arterna är sidorna och buken ljusare än den övriga fjäderdräkten.
Bergandshonans viktigaste kännetecken är den stora vita fläcken vid näbbens bas, som löper runt hela näbben. Viggens motsvarande fläck är mindre eller saknas helt, och den sträcker sig nästan aldrig runt hela näbben. Dessutom har bergandshonan en vit fläck vid örat, vilket viggen inte har. Den juvenila berganden har svagare mönster på huvudet, vilket gör den mycket lik viggen. Den skiljer sig från viggen endast genom storleken, den större näbben och huvudformen. Båda arterna har ljust blågrå näbb. Viggen har ett smalt svart parti på näbbens hela spets, medan berganden bara har en liten, svart näbbnagel.
Jakt
Jaktbar viltart. Viggbytet uppgår årligen till några tusen individer.
Liknande arter
Vigg liknar till utseendet bergand, som är en fridlyst art. Bergandsstammen har minskat kraftigt, och Finlands stam uppskattas nu bestå av 400–600 par. Den tidigare sammanhängande utbredningen på Finlands havsområde har splittrats när stammen har minskat. Numera häckar majoriteten av paren längs Bottenhavets och Kvarkens kust och i mindre utsträckning i Finska viken och Bottenviken. I Fjäll-Lapplands sjöar finns en egen liten stam. I oktober-november flyttar bergänder som kommer längre norrifrån och från nordost genom landet, vilket gör att de, i synnerhet på våra havsområden, inte är någon ovanlighet. Under hösten rör sig bergänderna längre ute till havs, och söker sig inte liksom viggen till skyddade vikar.
Åtgärdsprogram för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång
Syftet med åtgärdsprogrammet för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång (pdf) är att förbättra ungproduktion, stärka jaktens hållbarhet och öka kunskapen om stammarnas storlek och jaktutbytet.
Programmet innehåller förslag till åtgärder som gäller restaurering och skötsel av livsmiljöer, minskning av konkurrens och predation, reglering av jakten samt utveckling av insamlingen av data om stammarnas storlek och jaktutbytet.
Jakten på små rovdjur, särskilt främmande rovdjur, samt vid behov andra arter ska intensifieras bland annat genom att se över fredningsbestämmelser och skyddsbestämmelser för skyddade våtmarker. Vid skötsel av våtmarker ska även små måsfåglars krav på häckningsplatser beaktas.