Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Varg

Canis lupus 

Kännetecken

I storlek av en stor hund eller större. Kroppens längd 100–140 cm, svansen 35–50 cm och vikten 20–75 kg. Pälsens färg varierar, men bottenfärgen är i allmänhet grå eller grågul. Svarta stickelhår finns på framryggen, skuldrorna och svanstoppen. Buksidan är ljusare. Benens bottenfärg är grå, frambenen kan på framsidan ha en svart strimma. Speciellt sommarpälsen skiftar mer i rött eller rostbrunt. Uppstående öron och stora rovtänder.

Vargen har spetsiga, uppåtstående öron och rovtänderna är längre än hos hunden. Det är ofta svårt att skilja på varg och hund, men vargens svans hänger oftast rakt ner och ögonen är sneda.

susi suolla

Utbredning

Västra, sydvästra och östra Finland samt delvis även i de östra delarna av renskötselområdet. Vandrande vargar och tillochmed vargar som bygger bo kan förekomma i hela landet.

 

Levnadssätt och beteende

Vargen är flockdjur. Unga individer vandrar flera hundra kilometer för att hitta en partner. När de har hittat en partner och ett ledigt område bildar de ett revir. Revirområdet försvaras mot främmande vargar. Vargparet förökar sig och ungarna trivs i allmänhet i flocken till ungefär ett års ålder. Därefter börjar de söka egna partner och lediga områden.

Vargen är mycket uthållig och snabb. Dess hörsel och luktsinne är ytterst välutvecklade.

Föda

Köttätare. Vargflocken fäller huvudsakligen hjortdjur, men födans sammansättning varierar beroende på utbudet av bytesdjur. Bytet kan bestå av sorkar, lämlar, harar, fåglar, hjortar, rådjur, renar och älgar. Vargen äter också kadaver, som den, till skillnad från björnen, lämnar otäckt.

Den naturliga enheten när byte skall fångas är en flock, men också en ensam varg kan fälla en älg. Stora bytesdjur har djupa snitt/ärr från hörntänderna i halsen och på baksidan av benen.

Fortplantning

Brunsttiden är i februari-mars. Dräktighetstiden är 60–63 dygn. Föder vanligen 4–6 ungar. Gräver bohåla i sandbrinkar eller motsvarande.

Spår 

I vargens spårstämpel ser man fyra tår som är typiskt för hunddjur. Vargens tass är större än de flesta hundars. Hundarnas spårstämplar är ändå väldigt lika. En enskild spårstämpel är inget pålitligt kännetecken för att kunna särskilja på om det är en varg eller en storvuxen hund. Det lämnar ett större mellanrum mellan trampdynorna i avtrycket efter en varg. Hos en hund är trampdynorna placerade tätare än hos en varg. Längden på en fullvuxen vargtass är 10–11 cm. Baktassen är lite mindre och smalare. Typisk gångart för vargen är trav.

Spillning 
Förvaltningsplan 

Syftet med förvaltningsplanen för vargstammen (mmm.fi) i Finland är att sammanjämka behoven hos människor som bor och verkar inom vargrevir med behovet av att skydda vargstammen. Planen är också ett svar på de internationella åtaganden som gäller Finland.

Den förvaltningsplanen innehåller flera olika åtgärder som syftar till att hantera konflikter i anslutning till vargar och trygga en livskraftig vargstam. Åtgärderna gäller till exempel forskning, förebyggande och ersättande av skador, kommunikation och stamvårdande insatser. Det centrala är arbetet på lokal nivå samt de olika aktörernas medverkan i att genomföra planen.

Uppdatering av förvaltningsplanen för vargstammen sker under åren 2025 och 2026.