Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Sothöna

Fulica atra

Kännetecken

Sothönan är något större än krickan och till kroppsformen rund med litet huvud. Färgen är, med undantag av den vita pannskölden och näbben, jämnt svart. Den liknas ibland skämtsamt vid ett bowlingklot. Den juvenila sothönan är ljusare än den adulta. Huvudets sidor, halsen och bröstet är gråvita och den övriga kroppen mörkgrå.

När sothönan kommer upp ur vattnet, syns de oproportionerligt stora, gråa tillplattade fötterna. De hänger långt efter den obefintliga stjärten när fågeln flyger. Å andra sidan ses sothönan väldigt sällan flyga. När sothönan ska lyfta springer den länge över vattenytan innan den får tillräckligt med luft under de korta vingarna. Vingslagen är mycket snabba.

Nokikana kävelee rantavedessä.

Sothöna

Utbredning

Sothönan trivs på frodiga fågelvatten i södra och mellersta Finland, ungefär till höjden av Uleåborg. När den simmar knycker den på huvudet och gör korta dykningar, från vilka den kommer upp till ytan som en kork. Ibland går den omkring i vassruggar, på strandgräs eller på våren på iskanten.

Sothönan är en nattflyttare. Den anländer rätt tidigt på våren och höstflytten börjar redan i mitten av augusti och fortsätter långt in på hösten.

Föda

Vattenväxter och smådjur.

Fortplantning

Lägger i april–maj 6–12 sandfärgade, mörkprickiga ägg. Boet i strandgräset, gjort av stjälkar från vattenväxter. Under häckningen jagar den bort andra sjöfåglar från närheten av boet.

Jakt

Jaktbar viltart. Fridlyst.

Åtgärdsprogram för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång

Syftet med åtgärdsprogrammet för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång (pdf) är att förbättra ungproduktion, stärka jaktens hållbarhet och öka kunskapen om stammarnas storlek och jaktutbytet.

Programmet innehåller förslag till åtgärder som gäller restaurering och skötsel av livsmiljöer, minskning av konkurrens och predation, reglering av jakten samt utveckling av insamlingen av data om stammarnas storlek och jaktutbytet.

Jakten på små rovdjur, särskilt främmande rovdjur, samt vid behov andra arter ska intensifieras bland annat genom att se över fredningsbestämmelser och skyddsbestämmelser för skyddade våtmarker. Vid skötsel av våtmarker ska även små måsfåglars krav på häckningsplatser beaktas.