Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Småskrake

Mergus serrator

Kännetecken

Småskraken är mindre, smärtare och har tunnare näbb än storskraken. Huvudet är litet och den smala, sågtandade näbben är aningen uppåtböjd. Näbbens spets har inte en sådan tydlig krok som hos storskraken. På hösten i alla dräkter är huvudet blekare brunt – inte lika starkt rödbrunt som hos de två föregående arterna. På hakan finns ingen vit fläck som hos storskraken, utan hela halsen är gråaktig.

Färggränsen mellan huvudet och den smutsgrå kroppen är suddig, vilket är det bästa färgkännetecknet vid en jämförelse med storskraken. Kroppens fjädrar är brunare, och i terrängen ser småskraken ofta mörkare ut än storskraken. Småskrakens vita vingfläck korsas hos hanen av två, hos honorna och hos de juvenila fåglarna av en svart längsgående bård.

Liksom hos storskraken och knipan är vingfläcken störst hos adulta hanar. Men småskraken har dock mörk främre kant på vingen. När fågeln simmar saknas vinkeln i nacken. Nacktofsen är spretig och stripig.

Tukkakoskelonaaras vedessä.

Utbredning

Småskrakens utbredning i Finland är mycket lik storskrakens. Utanför häckningstiden bildar småskraken inte stora flockar liksom storskraken, utan rör sig hellre ensam eller i små flockar. Den övervintrar längre söderut än storskraken, och endast ett litet antal övervintrar i södra Finland.

Föda

Fisk, kräftdjur och insekter.

Fortplantning

Lägger i maj–juni 7–12 ljust gråbruna ägg. Boet i gräset, ett stenrös eller under en buske.

Jakt

Jaktbar viltart. Ett mer sällsynt byte än storskraken. Bytesmängden endast några hundra individer on året.

Liknande arter

Småskrake liknar till viss del storskrake till utseendet. LINKKI