Skogsren
Rangifer tarandus fennicus
Kännetecken
Större än tamrenen och har längre nos. Tjuren (sarven) väger 70–150 kg, kon (vajan) väger 40–100 kg. Kroppens längd 180–220 cm. Mankhöjd 90–120 cm.
Pälsens färg varierar från ljus till mycket mörk. Arten är mycket köldtålig. Båda könen har rikligt förgrenade horn, som kan växa till avsevärd storlek. Sarven fäller sina horn mitt i vintern, vajan först på våren. Skogsrenens horn är framifrån sett mera upprätta än tamrenens, hos vilken de ofta böjer sig inåt. När skogsrenar och tamrenar springer hörs ett knäppande ljud från klövarna.
Skogsren
Spår
Skogsrenens spårstämpel är rund till formen. Den njurformade klövhalvan är trubbig och rundad i spetsen. Lättklövarna är tämligen lågt placerade, vilket gör att de regelbundet gör avtryck i spåret. Spårstämpelns längd inklusive avtrycket av lättklövarna är över 20 cm, men den egentliga klövlängden är drygt 10 cm. På hårt underlag, också på hård skare, avtecknas endast klövarnas yttre kanter i spårstämpeln. Skogsrenens spårstämpel kan inte skiljas från tamrenens.
Skogsrenens vanligaste gångart är gång, men en flock skogsrenar kan också ofta röra sig i trav. Steglängden är vid alla gångarter i allmänhet längre än hos tamrenen. Vid gång stiger bakfoten ofta framför avtrycket av framfoten, till skillnad från tamrenen, som med sina kortare ben ofta placerar bakfoten i avtrycket av framfoten. Gångstegets längd är 1–1½ m. Vid trav på bärande underlag träffar bakfoten rejält framför avtrycket av framfoten och skrevningen minskar. Travstegets längd varierar rätt mycket beroende på hastigheten. Skogsrenen sätter lätt av i flyktsprång, varvid det första språnget ofta är mycket långt och högt, och fungerar som en varning för de övriga djuren i flocken. Språnget kan vara över fyra meter långt.
Spillning
Skogsrenens spillningskulor vintertid är svarta och 1–1,5 cm långa och 1 cm tjocka. De är små i förhållande till skogsrenens storlek, och påminner om rådjursspillning. Det går inte att med säkerhet skilja dem från tamrenens spillning.
Jakt
Skogsrenen var i tiderna en viktig viltart i Finland, men försvann till följd av överdimensionerad jakt. Stammen har i slutet av 1900-talet och under 2000-talet blivit rikligare till följd av utplanteringar och begränsad jakt. Skogsren jagas årligen i små mängder.
Förvaltningsplan
De viktigaste målen för förvaltningsplanen för skogsrenstammen (mmm.fi) är att bevara en gynnsam nivå på stammen, att stärka stammen och att på längre sikt förena delstammarna i Suomenselkä och Kajanaland.
Genom åtgärderna i förvaltningsplanen vill man säkerställa att de livsmiljöer som är livsviktiga för skogsren räcker till och håller hög kvalitet. Även flerartsförvaltning och dess betydelse lyfts fram i planen.
Förvaltningsplanen identifierar aktuella hot och utmaningar för skogsrenstammens livskraft. De största utmaningarna är förändringar i markanvändningen i form av vindkraftsbyggande samt tillväxten av stora rovdjursstammar och utvidgningen av deras utbredningsområden.