Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Skogshare

Lepus timidus

Kännetecken

Kroppens längd 50–60 cm. Vikten vanligen 2,5–3,5 kg. Pälsen och dess färgsättning varierar med årstiderna. Vinterpälsen är helt vit, men öronens spetsar alltid svarta. Den korta stubbsvansen är vit både sommar och vinter. Fältharens svans är alltid svart på ovansidan och längre än skogsharens. På sommaren är skogsharens rygg mörkgrå och buksidan ljust grå.

Öronen är stora, men klart mindre än fältharens. Skogsharen kan breda ut baktassarnas tår till ”snöskor” vilket gör att den inte sjunker ner ens i mjuk snö.

Metsäjänis istuu ja kuuntelee.

Utbredning

Påträffas i hela landet. Kraftiga variationer i stammen är typiskt för skogsharen. Stammarna kan bibehållas starka i flera år tills oftast sjukdomar kännbart beskattar harstammarna. Skogsharen lever som namnet säger i huvudsak i skogsmarker, men dess miljötolerans är rätt hög. Den trivs även i buskvegetation, i utkanterna av öppna områden, på naturängar och stränder.

Levnadssätt och beteende

Skogsharen rör sig på natten, i skymningen och i gryningen. Den trivs främst i skogar, men också i utkanten av öppna områden, på naturängar och vid stränder. Ibland kan den välja sin daglega till och med på en öppen åker. Även skogsharens stam kan likt övriga hararter vara väldigt riklig flera år, för att sedan snabbt minska, huvudsakligen till följd av olika sjukdomar.

Sin daglega väljer skogsharen så att den är i skydd av vegetation. Innan den lägger sig rör den sig en bit längre bort från vistelseplatsen. För att förvilla sina förföljare rör den sig fram och tillbaka i sina egna spår för att sedan göra ett rejält skutt till sidan och fortsätta i en annan riktning eller lägga sig. Beroende på förhållandena flyr skogsharen från en predator redan i ett väldigt tidigt skede eller försöker gömma sig liggande in i det sista. Vid sträng kyla ger sig skogsharen snabbare iväg från sin daglega än vid milt och fuktigt väder. Skogsharen flyr i allmänhet i det skede när rovdjuret stannar till i närheten, eller senast när rovdjuret nästan stiger på den.

Föda

Kvistar och bark från träd och kvistar. Omtyckta lövträd är bland annat asp, sälg, björk och rönn. Skogsharen äter även olika risväxter och sommartid även örtartade växter. Den trädbaserade födan resulterar i skogsharens spillning, som är rikliga mängder av för arten typiska pärlor. På vintern söker den sig gärna till utfodringsplatser. För att förbättra tillgången på föda kan man sätta ut hö och lövruskor eller, med markägarens tillstånd, fälla aspar.

Fortplantning

Brunsttiden börjar i södra Finland i februari och längre upp i norr i mars-april. Dräktighetstiden är 50 dygn. Skogsharen bygger inte bo utan föder 5–16 ungar i skydd av vegetation. Ungarna blir snabbt självständiga. Honan kan ha 1–3 kullar om året.

Spår

Avtrycket av skogsharens baktass är 7–10 cm långt (exklusive hälen), medan den större fältharens spårstämpel sällan är längre än 9 cm. Skogsharens baktass är bredare än fältharens. I övrigt ser skogsharens och fältharens framtassar mycket likadana ut. Avtrycket av skogsharens framtass är 5–7 cm långt, fältharens något kortare. Framtassarnas tår är asymmetriskt placerade, på samma sätt som baktassarnas.

Skogshararnas trampdynor är hårbeklädda, vilket gör att tådynornas avtryck är otydliga också i bra spårsnö. Baktassen är avsevärt större än framtassen. I spårstämpeln avtecknas fyra tår. Bakom tåavtrycken syns också avtryck av två hårbeklädda mellanfotsdynor. 

Skogsharen tar sig fram i språng, och steglängden är cirka 40 cm vid lugn språng. Skogshararnas övriga spårställningar är mycket mindre kända. På bärande skare kan de ibland lämna spår som kan vara förvillande lika rävens travspår. De kan emellertid identifieras som harspår eftersom det efter två stora avtryck alltid följer två små avtryck. Spårställningen vid flyktsprång avviker också tydligt från vanligt språng. I den avtecknas parspår, som svagt påminner om spår efter mårddjur. Framtassarnas spår är jämsides, liksom även baktassarnas. Steglängden kan vara närmare fyra meter, när skogsharen flyr undan en räv eller ett annat rovdjur.

Spillning

Skogsharens spillning är mörka, runda kulor, cirka 1,5 cm i diameter. Spillningskulorna finns i rikliga mängder på skogshararnas födoplatser. Skogsharens föda är ganska näringsfattig, vilket gör att den måste äta mycket. Därför producerar den också hundratals spillningskulor per dygn.

Jakt

Harjakten är en populär jaktform, som främst sker med drivande hund. De årliga bytesmängderna varierar beroende på stammarnas storlek. Toppresultatet, jaktåret 1982-1983, var 955 000 individer, men på 2000-talet har bytesmängderna vanligtvis varit 100 000-200 000 individer.