Skogshare
Lepus timidus
Kännetecken
Kroppens längd 50–60 cm. Vikten vanligen 2,5–3,5 kg. Pälsen och dess färgsättning varierar med årstiderna. Vinterpälsen är helt vit, men öronens spetsar alltid svarta. Den korta stubbsvansen är vit både sommar och vinter. Fältharens svans är alltid svart på ovansidan och längre än skogsharens. På sommaren är skogsharens rygg mörkgrå och buksidan ljust grå.
Öronen är stora, men klart mindre än fältharens. Skogsharen kan breda ut baktassarnas tår till ”snöskor” vilket gör att den inte sjunker ner ens i mjuk snö.
Spår
Avtrycket av skogsharens baktass är 7–10 cm långt (exklusive hälen), medan den större fältharens spårstämpel sällan är längre än 9 cm. Skogsharens baktass är bredare än fältharens. I övrigt ser skogsharens och fältharens framtassar mycket likadana ut. Avtrycket av skogsharens framtass är 5–7 cm långt, fältharens något kortare. Framtassarnas tår är asymmetriskt placerade, på samma sätt som baktassarnas.
Skogshararnas trampdynor är hårbeklädda, vilket gör att tådynornas avtryck är otydliga också i bra spårsnö. Baktassen är avsevärt större än framtassen. I spårstämpeln avtecknas fyra tår. Bakom tåavtrycken syns också avtryck av två hårbeklädda mellanfotsdynor.
Skogsharen tar sig fram i språng, och steglängden är cirka 40 cm vid lugn språng. Skogshararnas övriga spårställningar är mycket mindre kända. På bärande skare kan de ibland lämna spår som kan vara förvillande lika rävens travspår. De kan emellertid identifieras som harspår eftersom det efter två stora avtryck alltid följer två små avtryck. Spårställningen vid flyktsprång avviker också tydligt från vanligt språng. I den avtecknas parspår, som svagt påminner om spår efter mårddjur. Framtassarnas spår är jämsides, liksom även baktassarnas. Steglängden kan vara närmare fyra meter, när skogsharen flyr undan en räv eller ett annat rovdjur.
Spillning
Skogsharens spillning är mörka, runda kulor, cirka 1,5 cm i diameter. Spillningskulorna finns i rikliga mängder på skogshararnas födoplatser. Skogsharens föda är ganska näringsfattig, vilket gör att den måste äta mycket. Därför producerar den också hundratals spillningskulor per dygn.
Jakt
Harjakten är en populär jaktform, som främst sker med drivande hund. De årliga bytesmängderna varierar beroende på stammarnas storlek. Toppresultatet, jaktåret 1982-1983, var 955 000 individer, men på 2000-talet har bytesmängderna vanligtvis varit 100 000-200 000 individer.