Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Skedand

Anas clypeata

Kännetecken

Det går knappast att ta miste på skedanden: med sin framtunga form skiljer den sig tydligt från övriga halvdykare. Den har en oproportionerligt stor och platt näbb, som är dubbelt bredare i toppen än i roten och ger fågeln ett komiskt och framtungt intryck. Näbben pekar snett neråt både i flykten och när den simmar, som om den vore för tung för att bära.

Vingarnas placering på bakre delen av kroppen förstärker den flygande skedandens unika silhuett. Näbben är svart- och orangespräcklig. Hanen har gråaktigt blå vingovansidor, honan blåaktigt grå. Vingspegeln är grönskimrande utan ljus bakre bård, och i den främre bården avskiljer sig ett vitt parti som är bredare mot vingens utsida. Hos honan är den gröna nyansen blekare.

Dräktens kännetecken är, med undantag av vingspegeln och vingovansidorna, väldigt lika gräsandens: vingarnas undersidor är vita och buksidan samma färg som kroppen i övrigt. Kroppen är gulbrun och kraftigt vattrad i beige och brunt. Benen är klart orange. Dräkten är i allmänhet varmt kanelfärgad, men kan ibland även vara väldigt blek i tonen. Hanarna är ofta mera rödaktiga.

På hösten påminner den juvenila fågeln om en adult individ i eklipsdräkt. Hos den unga honan är vingens främre kant mörkast, knappast alls blåaktig. Vingspegelns skimmer saknas nästan helt, och det vita partiet på vingens främre kant är väldigt tunn.

Uiva lapasorsa.

Skedand

Utbredning

Skedanden häckar i litet antal i södra och mellersta Finland. Förekommer främst i södra Finland, men även längs Bottenvikens landhöjningskust på strandängar och näringsrika fågelvatten häckar en tät stam. Den största delen av sin näring silar skedanden från vattenytan med sin breda näbb. När den äter trampar den ofta vatten med sina fötter eller simmar runt i en ring, varvid näringen stiger upp till ytan. På grund av sitt speciella sätt att hitta näring föredrar skedanden de mest näringsrika och grunda sjöarna och havsvikarna. Höstflytten sker tidigt i juli-september.

Föda

Växter och smådjur.

Fortplantning

Lägger 7–13 gräddfärgade eller grönaktiga ägg i maj. Boet vid tuva på strandäng.

Jakt

Jaktbart vilt. Skedanden fås som byte i viss utsträckning närmast i samband med gräsandsjakt på frodiga vatten i södra Finland och längs Bottenvikens kust.

Åtgärdsprogram för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång

Syftet med åtgärdsprogrammet för skötsel av viltsjöfåglar på tillbakagång (pdf) är att förbättra ungproduktion, stärka jaktens hållbarhet och öka kunskapen om stammarnas storlek och jaktutbytet.

Programmet innehåller förslag till åtgärder som gäller restaurering och skötsel av livsmiljöer, minskning av konkurrens och predation, reglering av jakten samt utveckling av insamlingen av data om stammarnas storlek och jaktutbytet.

Jakten på små rovdjur, särskilt främmande rovdjur, samt vid behov andra arter ska intensifieras bland annat genom att se över fredningsbestämmelser och skyddsbestämmelser för skyddade våtmarker. Vid skötsel av våtmarker ska även små måsfåglars krav på häckningsplatser beaktas.