Sädgås
Anser fabalis
Kännetecken
Trots att sädgåsen är nästan lika stor som grågåsen, verkar den smärtare och lättare på grund av sina smalare vingar, tunnare hals och långsmalare huvudform.
Sädgåsens dominerande färg är väldigt mörk, klart mörkare än grågåsens. I flykten är vingarna enfärgat mörka, utan den för grågåsen typiska, skarpa färggränsen. Sädgåsen är vid sidan av fjällgåsen den Anser-art som har mörkast vingar. Huvud och hals är klart mörkare än den övriga kroppen.
Näbben är alltid tvåfärgad, orange- och svartbrokig. Mängden orange färg på näbben varierar mycket. Benen är klart orangea.
I Finland finns två underarter av sädgås. Förutom ”taigasädgåsen” som häckar hos oss, finns även under flyttperioden ”tundrasädgåsen” som häckar på den sibiriska tundran. I synnerhet under de arktiska fåglarnas höstflytt är de sädgåsflockar som ses i östra och södra Finland i allmänhet tundrasädgäss.
Tundrasädgåsen skiljer sig från taigasädgåsen närmast i fråga om näbbens form och färg. Tundrasädgåsens näbb är kortare och har högre näbbrot än taigasädgåsens. Näbben är huvudsakligen svart, i allmänhet med endast ett smalt orangefärgat band bakom näbbspetsen. Tundrasädgåsen har också i genomsnitt lite kortare hals.
Sädgåsens läte är pratande, och de trumpetande lätena är klart nasala. Det typiska lätet under flykten är ett två-trestavigt ”kajak” eller ”kajajak”.
Sädgås
Jakt
Jakt på sädgås är möjlig med stöd av den internationella beskattningsplanen för taigasädgås. Finland hör, tillsammans med Sverige, Ryssland, Danmark och Norge, till det centrala stamförvaltningsområdet för taigasädgås. Arten var fredad i Finland åren 2014–2016, för att stammens nedgång skulle upphöra. Från och med 2017 har jakt kunnat tillåtas inom ramen för den avtalade kvoten på stamförvaltningsområdet. Den årliga kvoten för taigasädgås fastställs på basis av färsk viltdata, stammens storlek och föregående års totala bytesmängd. Den andra underarten som förekommer i Finland, dvs. tundrasädgåsen, kan jagas förutsatt att jakten inte äventyrar stamförvaltningen av taigasädgåsen. Tidigare var de årliga bytesmängderna för arten i Finland flera tusen individer. Ett fällt byte ska anmälas till Finlands viltcentral inom sju dygn.
Förvaltningsplan
Taigasädgåsen har en internationell förvaltningsplan (unep-aewa.org) vars huvudmål är att stabilisera stammen och inleda återhämtningen inom hela utbredningsområdet.
Det långsiktiga målet är att återställa och upprätthålla en total stam på 165 000–190 000 individer, så att stammen är stabil eller växande.
Ett centralt verktyg för att nå målen är adaptiv förvaltning (Adaptive Harvest Management, AHM), som gör det möjligt att reglera jakten utifrån stammens status och uppföljningsdata. Planen betonar dessutom internationellt och nationellt samarbete, förstärkning av kunskapsunderlaget och långsiktig övervakning.
Den internationella förvaltningsplanen för taigasädgås godkändes år 2015.
För sädgåsen bereds en nationell förvaltningsplan. Det övergripande målet för förvaltningen är en livskraftig och hållbart jaktbar sädgåsstam.