Räv

I hunddjurs spårstämplar syns avtryck av fyra tår. Rävens (Vulpes vulpes) framtass är större än baktassen. I snöspår är det svårt att mäta storleken på rävens tassar, men vid gynnsamma förhållanden är längden på avtrycket av framtassen 5,5–7 cm och baktassen 5–6 cm. Räven rör sig oftast med tårna ihopdragna, varvid avtrycket är klart avlångt. Spårstämpeln av en hund i motsvarande storlek är ofta rundare, men det är mycket svårt – ofta omöjligt – att skilja en räv från en hund enbart utifrån tassavtrycket. I lössnö spretar också räven med tårna för ökad bäryta, men baktassarna håller den ändå nästan alltid ganska ihopdragna, så att de mellersta tårnas klor bildar en skarp spets. 

Rävspår skiljer sig från hundspår främst genom rörelsesättet. Rävens rörelser är alltid ekonomiska. I mjuk lössnö stiger baktassen exakt i spåret efter framtassen. Räven rör sig i gång endast när den är nyfiken och undersöker någonting, såsom en sorks rörelser, ett kadaver eller någonting annat lockande. Gångspåret kan vara mycket slingrande, steget kort och skrevningen rätt stor. Längden på gångsteget är ganska oviktig, eftersom den kan variera från nästan obefintlig till en halv meter, beroende på vad djuret håller på med. 

Räven rör sig längre sträckor i trav. Klart över 90 procent av alla rävspår är travspår. Trav är ett ekonomiskt sätt att ta sig fram. I djup lössnö stiger baktassen i spåret efter framtassen. Spårlöpan är mjukt slingrande, också när räven ska ta sig över ett öppet område utan några hinder. I lugn trav är steglängden drygt 60 cm, men vid högre hastighet kan den vid trav öka till det dubbla. När farten ökar minskar skrevningen, och spårlöpan liknar ett pärlband, på grund av den nästan obefintliga skrevningen. 

På bärande underlag rör sig räven ofta i snedställd trav. I detta för hunddjur typiska sätt att röra sig travar djuret med kroppen snett i färdriktningen. Snedställd trav är en mycket ekonomisk gångart. Vid vanlig trav lyfter räven framtassen undan baktassen, så att djuret vid stegväxlingen för ett ögonblick är lyft från marken. Vid snedställd trav behövs inte det här ”hoppet”, utan bakbenet kan fritt röra sig framåt, eftersom det löper i en annan linje än frambenet. 

Räven rör sig endas sällan i galopp eller språng. Galopp torde vara den minst använda gångarten, eftersom språng är snabbare, och räven tar i allmänhet till språng endast när den flyr eller jagar ett byte. Språngsträckan är ofta mycket kort och övergår snart i rävens karakteristiska trav. I djup mjuksnö behöver räven sällan använda sig av språng, eftersom dess tassar är rätt stora i förhållande till djurets vikt och erbjuder en tillräcklig bäryta. 

Räven har sin lya bl.a. under byggnader och stenar eller i grottsystem. Ett gryt som en räv har grävt kan ofta påträffas i en sandig slänt eller kanten av ett grustag. Rävens grottsystem är anspråkslösa jämfört med grävlingens, och har ofta endast en eller några ingångsöppningar. 

Rävens spillning är nästan 10 cm lång och i ena änden spiralformad och spetsig. Färgen varierar beroende på födan. I allmänhet syns hår och benbitar i spillningen. Räven äter regelbundet insekter, och kitindelar av insekter syns i avföringen. Sommartid äter räven också bär, vilket påverkar spillningens färg. Eftersom rävens spillning också fungerar som en signal till andra rävar, lämnar den gärna sin spillning på sådana platser där doften effektivt sprids i omgivningen. 

Den årliga fångstmängden av räv är cirka 50 000 individer. Räv jagas främst med drivande hundar och grythundar samt från åtel. Snarjakt är vanligt särskilt i Norra Finland. Under de senaste åren har även lockjakt med pipa blivit allt vanligare. Räven sprider rabies och rävskabb.