Mink
Neovison vison, Invasiv främmande art
Kännetecken
Kroppens längd 30–70 cm, svansen 15–21 cm, vikt 360–1 750 g. Pälsen i allmänhet svartbrun, ibland nästan svart. Vit underläpp. Kan ha vita fläckar på bröstet och buken. Minkens färg är mycket varierande, vilket gör att den kan förväxlas i synnerhet med flodiller eller iller.
Spår
Minkens (Neovison vison) spårstämpel är typisk för ett mårddjur. I spåret avtecknas fem tådynor, av vilka den innersta är minst. Den innersta tån lämnar ett svagt avtryck, ibland inget alls. I spårstämpeln efter framtassen syns förutom mellanfotsdynan också häldynan, och avtryckets längd är 4–5 cm. I spårstämpeln efter baktassen avtecknas inte den lilla dynan bakom mellanfotsdynan, och avtrycket är därför klart kortare.
Spåret efter en iller är i princip likadant. De enda skillnaderna jämfört med mink är de något längre klorna på framtassarna och mera hår mellan trampdynorna. Dessa kännetecken är emellertid sällan användbara. En liten minkhonas spårstämplar är nästan av samma storlek som en stor hermelinhanes. I mjuk snö är minkens parsprångsgrop över 7 cm bred, medan hermelinens är mindre.
Minken rör sig i språng. Spårlöpan är vanligtvis parspår, i vilket baktassarna trampar i avtrycken av framtassarna. På bärande skare träffar det ena avtrycket snett framför det andra, och steglängden vid parhopp är 40–70 cm. I mjuk snö löper parspåren ofta parallellt, och ett släpspår syns i snön. Illern sägs släpa mera. I mjuk snö är illerns steglängd kortare än minkens, och den gör en djupare fåra i snön. På bärande skare blir steget längre. Vid högre fart träffar baktassarna framför spåren av framtassarna. Det ger upphov till ett fyrspår, som kan se olika ut beroende på i vilken ordning framtassarna rör sig. Om fram- och baktassarna rör sig i samma ordningsföljd bildas svagt z-formade spårgrupper. När fram- och baktassarna rör sig i olika takt, uppkommer fyrkantiga spårgrupper. På bärande skare är språnglängden 60–90 cm.
Spillning
Minkens spillning påminner om utterns, men är mindre, under 10 mm tjock. När minken har ätit fisk innehåller spillningen ben och fjäll. Minkens spillning är illaluktande, och skillnaden jämfört med utterns sötaktigt doftande spillning är tydlig.
Fångst
Fångas som pälsvilt och i egenskap av invasiv främmande art. Fångas med fällor som fångar bytet levande, med saxar som dödar omedelbart, med hjälp av hundar och i samband med övrig jakt. Bland klippor i skärgården används allmänt också lövblåsare för att driva ut minkar från gömställen som en hund lokaliserat. På årsbasis uppgår bytesmängden till tiotusentals minkar.
Minken klassas som invasiv främmande art vars utrotning ur Finlands natur bör eftersträvas.