Hoppa till innehåll Gå till webbplatskartan

Mård

Martes martes

Kännetecken

Kroppens längd 42–56 cm, svansen 20–28 cm, vikten 650–1800 g. Pälsen är mörkt gulbrun. Den gula eller gulaktiga fläcken under hakan är ett bra kännetecken. De triangelformade öronen avtecknar sig tydligt mot det mörka huvudet. Färgen och den yviga svansen gör att mården är lätt att skilja från andra mårddjur av samma storlek.

Näätä lumisella männynoksalla. Keltainen kurkkulaikku erottuu selvästi.

Utbredning

Mården påträffas i barrskogar i hela Finland. Man ser den dock sällan, eftersom den rör sig på natten och i skymningen. Mården är en skicklig klättrare och kan hoppa från träd till träd.

Föda

Huvudsakligen sorkar, som mården vintertid fångar under snön. Även övriga däggdjur ända upp i harens storleksklass. Äter även fåglar, fågelägg, bär, svamp, insekter och as. Samlar förråd med dödade bytesdjur.

Fortplantning

Brunsttiden är på sommaren i juli-augusti. Mårdens dräktighet är 230–270 dygn, eftersom den har fördröjd fosterutveckling. Boet är i allmänhet i en håla eller holk. I allmänhet 2–5 ungar, som föds i maj.

Spår

Mården rör sig genom att hoppa och lämnar ofta för mårddjur typiska parvisa spår. Mårdens håriga tassar kan lämna spår i snön som är stora i proportion till djurets storlek.

I mårdens spårstämpel avtecknar sig fem tår. I spåret efter framtassen avtecknas ofta häldynan. Avtrycket av framtassen är 5–7 cm långt. Spåret efter baktassen är något mindre, och avtrycket av hälen syns sällan. Avtrycket av baktassen är således klart kortare, oftast cirka 5 cm långt. Spårstämpeln efter minken, som är av ungefär samma vikt, är mindre. Mårdens tassar är stora i förhållande till djurets storlek. Därför rör den sig mer obehindrat än minken i djup snö. Mårdens fotsula är hårbeklädd vintertid, vilket gör att de enskilda trampdynorna inte avtecknar sig tydligt i spåret.

Mården tar sig fram i språng, och använder sig endast sällan av andra gångarter. Gång är ett långsamt sätt att röra sig, och mårddjurens långa kropp och korta ben inte är naturligt anpassade för galopp. I snöig terräng är spåren efter mård nästan utan undantag parspår. Baktassarna stiger exakt i spåren efter framtassarna. Den ena tassen placeras snett framför den andra, och ibland kan spåren vara placerade nästan i rad. Skrevningen är mycket liten. Steglängden är vanligtvis 50–70 cm, men ibland kan steget vara upp till en meter långt.

I minkens parsprång är spårparet mera jämsides än hos mården. Mården rör sig smidigt i djup lössnö. Kroppen lämnar inga tydliga släpsår, men spårgropen är djup och stor. Minken rör sig inte gärna i lika djup snö som mården. På tunn, bärande skare gör mården fyrspår. Då rör den sig i språng, i vilket baktassarna träffar marken bakom spåren efter framtassarna. I fyrspår är avtrycken efter framtassarna nästan efter varandra, medan baktassarnas skrevning är klart större. Ibland träffar baktassarna marken nästan jämsides, varvid spårställningen påminner om harspår. Spårställningens form varierar beroende på hastighet och steglängd.

Spillning

Mården har långsmala spillning.

Jakt

Mården jagas för sin värdefulla päls och för att skogshönsfåglarnas häckning ska lyckas. Jagas huvudsakligen med fällor och saxar samt genom spårning med eller utan hund. De årliga bytesmängderna har uppgått till 10 000–25 000 individer.

Kranium