Lodjur 

Finlands enda vilda kattdjur. Stammen har stärkts tack vare fridlysning och lodjuret kan numera påträffas i fåtal över hela landet. Rör sig i skymningen och på natten, ibland också på dagen. Föredrar svåråtkomlig, kuperad och stenig terräng. Kan klättra upp i träd när den blir trängd.

Köttätare. Jagar mångsidigt olika arter, från smågnagare till byten i storlek av hjort och ren. Äter även fåglar. Fångar små rovdjur som till exempel rävar och mårdhundar. Typiska bytesarter är skogshare, fälthare, rådjur, ren och vitsvanshjort. Vilka arter som ingår i lodjurets föda varierar enligt utbud. Om det inte alls finns rådjur och vitsvanshjortar på lodjurets fångstområde, eller om det endast finns lite, använder lodjuret främst harar som föda.

Smyger fram och överraskar bytet, anfaller det med ett par långa hopp. Det hugger stora bytesdjur prydligt i halsen och äter oftast endast en del av köttet. Lodjuret täcker ofta sitt byte, men återvänder inte till det lika ofta som björnen. Under kalla vintrar fryser ett stort bytesdjur snabbt, vilket gör det svårt för lodjuret att äta hela kroppen. Lodjuret gnager på en frusen kropp endast om den inte lyckas fälla ett nytt byte.

Lodjurets brunsttid är i mars. Dräktighetstiden är 63–72 dygn. Föder vanligtvis 1–3 ungar i maj-juni. Ungarna är beroende av modern fram till följande vår.